– Hur många debattartiklar har vi haft om myndigheters it-satsningar som kostat jättemycket pengar, som inte alltid gått så bra? Det borde också kunnat rönt en hel del uppmärksamhet?
Magnus Fredriksson är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet. Och han säger att det är kommunikatörerna som fått klä skott för den kritik som på senare år larmat om en statlig administration som bara växer och blir dyrare.
– Kommunikatörerna har blivit en symbol för detta, de har fått ta väldigt mycket skit. Fastän det finns andra grupper som också borde tagit den.
Men nu är det myndigheternas kommunikation, och då främst kommunikatörernas antal, som hamnat i centrum för den debatt som alltså även regeringen gett sig in i. Magnus Fredriksson kallar det ”populistiskt opportunt”:
– Myndigheterna har fått stora sparbeting och då måste regeringen kunna förklara vad det är som motiverar besparingarna. Men det skulle inte räcka att sparka alla kommunikatörer i myndighetssektorn för att leva upp till sparkravet. Så att hänga ut dem blir konstigt.
Med det sagt kostar kommunikatörer, precis som alla anställda, pengar – vilket ger fog för att säkerställa att antalet är effektivt och motiverat, säger Magnus Fredriksson. Samtidigt menar han att den frågan, om kostnad och ökning, både kan och bör ställas till fler funktioner på landets myndigheter.
– Ta bara en sådan enkel sak som alla återrapporteringskrav till regeringen. Det är sjuhelsikes många rapporter som ska skrivas och tas emot, den administrationen har ökat rejält. För när våra myndigheter och annan offentlig verksamhet frigörs från staten måste man öka kontrollen, och då ökar administrationen.
Magnus Fredrikssons forskning handlar myndigheters kommunikation och regeringens kommunikationsuppdrag till myndigheterna. För närvarande arbetar han och hans forskarkollegor på en bok som sammanställer tio års vetenskapligt arbete på området.
”Man vet att om det blir negativ medieuppmärksamhet, då rings det från departementet.”
– Vi har kunnat se att väldigt mycket av myndigheternas kommunikationsverksamhet styrs av relationen till regeringen. Man är väldigt angelägen om att regeringen har en positiv bild av myndigheten. För man vet att om det blir negativ medieuppmärksamhet, då rings det från departementet.
Magasin K har låtit Magnus Fredriksson ta del av den data som ligger till grund för vår kartläggning. Att kommunikatörernas andel legat stadigt de senaste fem åren på landets trettiofem största myndigheter – och att kommunikatörerna inte ökat i samma utsträckning som det totala antalet anställda – tror han har två huvudsakliga skäl:
– Man kan tänka sig att den här tidigare ganska starka tillväxtperioden för kommunikatörer på något sätt måste plana ut, att den inte kan öka i all evinnerlighet. Sedan är det nog också så att våra generaldirektörer lyssnar på snacket i Regeringskansliet, att de är lyhörda för debatten i det omgivande samhället.
På frågan hur han ser på den enprocentiga andel som kommunikatörerna utgör på myndigheterna svarar han att den siffran ändå inte kan ses som obetydlig.
– Jag tänker att på något vis är det ganska mycket. Det är var hundrade myndighetsanställd. Var hundrade i Försvarsmakten, var hundrade på våra universitet, var hundrade på polisen.
– Sedan kan man konstatera att kategorin kommunikatörer kan beskrivas i termer av stödfunktioner – även om inte kommunikatörer gillar det epitetet – och att staten får en allt större administrativ midja. Och att siffran i ljuset av det inte är häpnadsväckande.
”Det är alltid kommunikatörerna som förväntas stå till svars för sin egen ökning.”
Magnus Fredriksson är en av de forskare som Statskontoret anlitat som sakkunnig i den pågående genomlysningen av myndigheters kommunikationsverksamhet. Han understryker att han absolut är av uppfattningen att kommunikation är en grundförutsättning för demokratin, men att han också kan konstatera att myndigheter har haft svårt att visa hur kommunikationen rent konkret bidrar till att uppfylla de egna målen.
– Kan man leda det i bevis, att vi får en bättre statlig verksamhet, så är det fine. Kan polisen lösa och motverka fler brott, kan Migrationsverket göra bättre och snabbare bedömningar är det väl jättebra, för det ingår ju i deras uppdrag. Men den diskussionen förs ganska lite.
Som ett inspel till debatten efterlyser Magnus Fredrikson därför en större tydlighet från de som har huvudansvaret för kommunikationen på landets myndigheter, som generaldirektörer, kommunikationsdirektörer och höga chefer. Att de förklarar hur kommunikationen bidrar till att just deras uppdrag kan uppnås.
Det här, tillägger han, är det däremot inte rimligt att varenda en på en kommunikationsavdelning ska behöva förklara och ta ansvar för.
– Vad jag kan tycka är intressant är att det är andra som anställer kommunikatörer, men att de inte bemöter kritiken. Det är alltid kommunikatörerna som förväntas stå till svars för sin egen ökning.
