Metoden Läsklubb har använts av patientbiblioteket på Drottnings Silvias barnsjukhus i nästan tio år. Metoden är en form av biblioterapi och använder texter, bilder och berättelser som verktyg för att skapa sammanhang och underlätta vårdperioden för de barn som behandlas. Efter alla positiva kommentarer ville bibliotekarierna undersöka om de kunde belägga effekterna vetenskapligt.
– När vi har läst på intensiven, Iva, kunde man se att andningen blev lugnare, och pulsen stimulerades till ett bättre läge på våra inlagda, förklarar Karin Graube, bibliotekarie.
– I det här huset så eftersträvar man naturligtvis ett lugn. De här aktiviteterna skapar det, barnets stressnivå sänks. Och det kan också bidra till en situation som gynnar vårdpersonalen så de kan fokusera på sina uppgifter, säger hon.
Tillsammans med en musikpedagog och en forskningsledare ska de observera effekterna från högläsning och levande musik i studien som fått namnet ”Läsklubb och Levande musik i intensivvård för barn och unga”. Vårdpersonal kommer att notera hur andningsfrekvens, puls, syressättning och blodtryck påverkas.
– Det finns ganska mycket forskning på musik, men inte på högläsning. Men det som är känt i musiksammanhang, de ingredienserna, med röst, andning och pausering, fraser och närvaro, volymen och dynamiken, de finns också i högläsningssituationen. En känsla av att det är någon som läser för mig, därför finns jag. Det kanske är ett verktyg som vården behöver, kan man komma fram till.
– Barnet kan spegla sig själv i boken, hitta sig själv och sin situation. Och det är roligt, vilket skapar mening.
Biblioteket har tillsammans med lekterapin, sedan sjukhuset flyttade in i nya lokaler 2021, fått en framträdande central plats – de är det första man ser när man kommer in i entrén.
– Använd detta, det är en del av vården. Det är vad det säger till personal och besökare, menar Karin Graube, som känner sig uppskattad på arbetsplatsen.
– Speciellt i sjukhusbiblioteksvärlden är det här något unikt, eftersom man på många platser lägger ner sjukhusbibliotek.
Biblioteket har numera en centralplats i barnsjukhusets entré.
Foto: Marit Lissdaniels
Kollegor i både Jönköping och Uppsala har jobbat vidare med metoden Läsklubb utifrån sina förutsättningar. Karin Graube poängterar att det är vården som är viktigast på ett sjukhus, men att de har en hälsofrämjande roll. Något de tror kommer synas i studien.
– Den här studien är intressant eftersom det finns ett intresse av att lyfta de här frågorna från sjukhusets sida. Det märkte vi när vi initierade studien: de ville också se forskning på området.
– Vi är varje dag ute och läser för barnen. Vi syns, eftersom vi är mitt i vårdsituationen. Det har hjälpt oss att bli säkrare i vår roll, säger Karin
Responsen från anhöriga har varit positiv, menar Karin Graube, och nästa steg i studien är att forskningsledaren genomför intervjuer med föräldrar, patienter och personal.
– Man har ofta hamnat på Iva väldigt plötsligt. Allt är onormalt. Då tror jag att man känner att det sker något normalt när vi läser högt. Det skapas ett lugn hos föräldrar också.
Det finns inga krav eller någon agenda i en högläsningssituation. Metoden går ut på att barnet är i fokus, boken är ett verktyg och bibliotekarien är förmedlaren. Och en bok är något de undersöker och gjuter liv i tillsammans.
– Det är viktigt att det vi upplever i en berättelse sker på jämlik nivå. Allt som barnet på något sätt uttrycker ska tas på allvar. Många blir väldigt tysta när de är sjuka. Vissa har slutat prata och istället kanske pekar på någonting. Jag försöker formulera peket, säger Karin Graube.
När det uppkommer frågor om ekonomiska prioriteringar – där ett bibliotek kan ställas mot vårdbehov – så gäller det enligt Karin Graube för ett bibliotek att ha skapat sig en giltighet, en direkt effekt av sitt arbete. Sjukhusbibliotek är ingen lyx utan en normaliserande verksamhet, menar hon.
– Sök samarbete med sjukhusskolan och lekterapin. Man ska se sig som en av de tre. De har lagstöd. Sjukhusbibliotek ska hänga med där och se sig som ett lika viktigt inslag för barn och unga. Vi hör ihop med lekterapin som motsvarar fritids och förskola. Man ska tänka att när barnen är här så ska de känna igen sig. Det ska likna vardagen så mycket som möjligt, och där ingår ett bibliotek.
