I mer än två år har de fackliga organisationerna Akademikerförbundet SSR, Kommunal, Akavia, DIK och Vision försökt få till ett lokalt kollektivavtal om kränkande särbehandling, trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier i arbetslivet i Göteborgs stad. Anledningen är de höga siffrorna kring utsatthet för trakasserier i Göteborgs stads medarbetarenkät och ett politiskt direktiv att under 2023 få till ett kollektivavtal.
Förra veckan avslutade de fackliga organisationerna förhandlingarna.
– Ingen är för kränkande särbehandling, men vi har olika syn på vad ett kollektivavtal kan betyda, säger Carolina Dennisdotter, kommunombud för DIK Göteborgs stad.
Fackförbundens ingång har varit att ett kollektivavtal ska förstärka, komplettera och förbättra befintliga lagar, som ett utbyggt skydd för arbetstagaren. Detta genom möjligheten att kräva åtgärder och repressalier när arbetsgivaren gör fel, då brott mot kollektivavtal utmynnar i sanktioner.
– Men för arbetsgivaren blir det ju snarare betungande. Jag tror att man är rädd för att dränkas i anmälningar, och att det riskerar kosta tid och resurser, säger Carolina Dennisdotter.
Vi har sagt tack för rutinen, men var är incitamentet att följa den?
Göteborgs stad har rutiner för hur man ska hantera frågor om kränkningar och diskriminering, något som de fackliga organisationerna inte anser vara tillräckligt.
– Vi har sagt tack för rutinen, men var är incitamentet att följa den? När det finns sanktioner i bakgrunden, och inte bara rutin, verkar det uppstramande och sätter fokus på frågorna, säger Carolina Dennisdotter.
Göteborgs stad å sin sida menar att det finns andra metoder att komma till rätta med missförhållanden, genom just obligatoriska styrande dokument i form av rutiner för hur man ska hantera frågor om kränkningar och diskriminering. Men att de inte ska vara del av kollektivavtalet.
– Det är ju inte frivilligt för arbetsgivaren att jobba med arbetsmiljön, vi har en tvingande lagstiftning när det gäller diskrimineringsärenden. Om rutinen är en del av kollektivavtalet riskerar man att få två tvister i samma fråga, genom både diskrimineringslagen och kollektivavtalet, vilket ger ökad administration och inte är lagstiftarens mening, säger Catarina Blomberg, förhandlingschef på Göteborgs stad.
Men enligt Carolina Dennisdotter på DIK skulle ett lokalt kollektivavtal kunna leda till bättre arbetsmiljö genom framför allt ökad trygghet och tillit.
– Fler skulle kanske våga anmäla om man blir utsatt eller inte blir rätt omhändertagen när något sker, säger hon.
De fackliga organisationerna har inte gett upp hoppet om att få fram ett verkningsfullt kollektivavtal.
– Men det krävs kanske både ett omtag i processen, lite nya ögon och något ytterligare politiskt direktiv inför 2024, säger Carolina Dennisdotter.
Catarina Blomberg på Göteborgs stad vill också komma vidare.
– Som arbetsgivare uppfattar vi att vi har samma målsättning som de fackliga organisationerna, det är dock inte som vi ser det möjligt att ha rutinen som en del av kollektivavtalsinnehållet. Vi är intresserade av att tillsammans med de fackliga organisationerna jobba hårt för att rutinen ska tillämpas som en hantering när saker händer, men också att ha ett förebyggande arbete så att vi tydliggör för alla att vi har en nolltolerans mot kränkningar och trakasserier.
