Efter 20 år i förlagsbranschen har förläggaren Kerstin Almegård god inblick i kulturvärlden och bra koll på svensk kulturpolitik. Hennes engagemang i medlemsorganisationen Svenska PEN startade 2012, 2014 blev hon invald i styrelsen och under det senaste året har hon varit vice ordförande. Nu ersätter hon Jesper Bengtsson på ordförandeposten.
Hur kommer ditt ordförandeskap att märkas?
– Det kommer bli ett större Sverige-fokus, egentligen av ganska tråkiga skäl. Tidigare har vi behövt fokusera mycket på vad som händer i andra länder som Turkiet, Kina, Iran och Belarus. Det kommer vi att fortsätta göra, men de tendenser vi har sett utomlands har flyttat in innanför våra egna gränser nu och det kommer vi att behöva fokusera jättemycket på framåt.
Vilken är den viktigaste frågan att driva?
– Frågan om armlängds avstånd är kanske den viktigaste just nu, vi vet från samtal med kollegor i Ungern att utvecklingen här kan gå åt fel håll väldigt fort. Och frågan om förbjudna böcker, där vi ser en oroande trend att böcker ”bannas”, exempelvis på skolbibliotek i USA. Svenska PEN har till exempel initierat ett samarbete med Dawit Isaak-biblioteket, som ju verkligen har expertkompetens inom det området. Där hoppas jag att vi ska kunna sätta bollar i rullning framöver.
Är censur ett problem i Sverige idag?
– Jag skulle inte säga att ren censur är ett problem i Sverige, men däremot ser vi oroväckande tendenser till att väcka frågor som drar åt det hållet, med exempelvis förslag på ändrad lagstiftning. Och självcensur råder redan bland många skrivande människor i Sverige, det finns ämnen som undviks av rädsla för hot och hat. Vi får inte slappna av där.
Hur skulle du säga att det står till med det fria ordet?
– Det fria ordet mår fortfarande bra. Vi har en levande diskussion där många olika röster får komma till tals. Men diskussionen blir mer och mer polariserad och det finns sällan utrymme för de riktigt komplexa frågeställningarna, på grund av polariseringen. Det råder också ett ganska aggressivt klimat där vissa grupperingar inte vågar göra sina röster hörda, och allt det här hotar i förlängningen det fria ordet.
Även bibliotekarier kan ju gå med i Svenska PEN. Hur ser du på det som händer i biblioteksvärlden idag?
– I och med det som händer på skolbiblioteken och debatten kring Drag queen story hour och snack om angiveri, kommer vi satsa extra mycket på biblioteksfrågor framöver. Hat och hot är en viktig fråga för PEN överlag och där har biblioteken varit särskilt utsatta på senare tid. Risker i förlängningen är mindre öppenhet och högre grad av självcensur. Det är helt nya slag som kommer att utkämpas på biblioteken framöver, säger Kerstin Almegård.