Hur står sig de sifferlösa avtalen när konjunkturen svänger och inflationen går upp? Magasin K har frågat fyra fackliga ombud i landets tre största städer hur årets löneförhandlingar gått.
Carolina Dennisdotter är kommunombud för DIK i Göteborgs stad och själv bibliotekarie. Hon berättar att hon i år har fått fler frågor än vanligt om hur DIK:s avtal förhåller sig till det så kallade märket, som sätts av parterna inom industrin.
– Det har varit mycket om märket, lönebildningen och inflationen i media. Och när man inte har en garanterad procentsats eller summa så tänker man kanske att vi halkar efter i år, däri finns det en oro, säger Carolina Dennisdotter.
Hon säger att det snarare är funderingar än missnöje som hon mött, men att det hänt att någon undrat om inte DIK:s medlemmar kommer missgynnas, när andra fackförbund kräver garantilöner.
– Då har jag sagt att vårt löneutrymme i Göteborg utgår från en budget satt på hösten, att vi har ett sifferlöst avtal som löper på tills vidare – men också att vi de senaste tio åren gynnats av vårt sifferlösa avtal i förhållande till den låga inflationen. Så man får helt enkelt titta på lite längre sikt.
I Göteborg räknar kommunstyrelsen upp en målbild för löneökningarna varje år, i höstas låg den på 3,2 procent, vilket brukar vara en riktlinje för förvaltningarna. Hur mycket förvaltningarna har att röra sig med skiljer sig däremot. Viktigt i sammanhanget är också att de sifferlösa avtalen slår fast att en bra prestation ska löna sig, oavsett inflationen.
– Någon kanske får 2 procent, en annan 6 procent, några individgarantier har man inte, men det är troligt att det totala utfallet hamnar omkring målbilden, det brukar det göra, säger Carolina Dennisdotter.
Carolina Dennisdotter, kommunombud i Göteborg.
Att det tvååriga industriavtalet, som brukar bli tonsättande i hela den svenska avtalsrörelsen, nyligen sattes till 4,1 procent för 2023 och 3,3 procent för 2024 har som sagt oroat en del, vilket Carolina Dennisdotter har full förståelse för.
– Vi vet att många sitter med en tuff situation, att man verkligen behöver sin lön när det blir dyrare och dyrare i affären.
Det är lite som om man har fast elpris eller rörlig ränta, att saker går upp och ner. Men det är klart att det är jobbigt att förmedla i år.
Hon säger att hon tror på DIK:s sifferlösa avtal och på dialogmodell, men att hon skulle önska att lönen kunde hjälpa till i privatekonomin på ett bättre sätt i år.
– Redan förra året sa vi till våra medlemmar att de kommer få reallönesänkningar, och det kommer ske i år också. Det är lite som om man har fast elpris eller rörlig ränta, att saker går upp och ner. Men det är klart att det är jobbigt att förmedla i år, säger Carolina Dennisdotter.
Samtidigt betonar hon att kulturförvaltningen i Göteborg släpat efter under lång tid i jämförelse med till exempel de tekniska förvaltningarna, som är mansdominerade men där de anställda ofta har samma utbildningsgrad.
– Här tror jag att vi fackliga företrädare har chans att påverka, genom att lyfta hela gruppen.
I dagsläget har de allra flesta löner satts för DIK:s medlemmar i Göteborg. Något om det totala utfallet i staden kan Carolina Dennisdotter däremot inte säga förrän i november, eftersom Vision valt att sluta avtalet först då.
