”Ett hus är mer än bara byggnaden”

När gruvan i Kiruna brer ut sig behöver stadens äldre kulturbyggnader flyttas. Maria Strålberg, kulturmiljökonsult, arbetar för att ge husen rätt plats i nya centrum, så att de kan bidra med sin historia.

Johanna Lundeberg

4 maj 2023

Hur flyttar man ett byggnadsminne och vad gör flytten med kulturvärdet? I Kiruna, där en stor samhällsomvandling pågår, är frågan ständigt aktuell. Sedan 2017 har 19 kulturbyggnader i staden flyttats. Ytterligare 20 återstår.

– Risken med ett så här stort projekt, när mycket ska hända på kort tid, är att man tappar bort lite av det gamla, för det kan aldrig bli exakt som tidigare. Men man får också komma ihåg att flytten blir en del av byggnadens historia, säger Maria Strålberg, kulturmiljökonsult på Afry och inhyrd av LKAB sedan 2013.

Allteftersom gruvan i Kiruna expanderar behöver staden flyttas. Ett nytt centrum har byggts, och de fastigheter som står för nära gruvan rivs eller flyttas. Här styr framför allt riksintresset för mineral, eftersom en väsentlig del av stadens verksamhet kretsar kring gruvan, men det också finns ett riksintresse för kulturmiljövård. Länsstyrelsen, kommunen och det statliga gruvbolaget LKAB har gemensamt pekat ut vilka hus som är så värdefulla att de ska flyttas och bevaras.

– Vi har försökt att få med en blandning av hus: föreningslokaler, centrumlokaler och bostäder, och då både flerfamiljshus och enfamiljshus, för såväl tjänstemän som arbetare, berättar Maria Strålberg.

Den tidigare disponentbostaden, Hjalmar Lundbohmsgården som byggdes i fyra etapper med start 1895, är den äldsta byggnaden som berörs. Den yngsta är byggd 1926.

– Men ett hus är mer än bara själva byggnaden, det handlar också om miljön runt omkring. Man kan inte bara plocka upp ett hus och sätta ner det någonstans, utan man måste tänka på hur byggnaderna stod tidigare, dels i förhållande till varandra, dels i förhållande till riktmärken i staden.

En stad växer vanligtvis ganska långsamt och får då sina naturliga årsringar: en central kärna, från vilken bostadsområden växer sig längre och längre ut allteftersom staden i maklig takt expanderar. I Kiruna är utmaningen att allt nu byggs nästan samtidigt.

– Vi har tittat på hur byggnaderna stod i gamla centrum och placerat dem på liknande sätt i det nya, så att det inte blir ett kluster av gamla hus, utan vi vill sprida ut dem så att de både blir en del av det nya och bidrar med sin historia. Vi vill också att de används och inte bara blir något man går förbi och tittar på, säger Maria Strålberg.

Ett hus som flyttas räknas som en nybyggnad och måste uppfylla de nybyggnadskrav som finns, även om det för just kulturminnesbyggnader går att frångå en del av dem. Det måste alltid dras ny el, och fönstren behöver ofta ses över för att energioptimera byggnaden utan att förändra dess uttryck. De flesta av byggnaderna har kunnat kompletteras med en modern källare som gömmer ny teknik från övriga delar av byggnadens interiör.

– En rolig sak är att den nya grunden är helt rak och plan, men eftersom trä är ett rörligt material så har många av husen blivit lite sneda. Den skevheten vill vi ha kvar, huset har vant sig vid det och dörrarna måste ju gå att öppna, så när huset står på sin nya plats får vi justera grunden så att den ändå passar in med huset.

Det kanske mest omtalade delprojektet är att flytta Kirunas gamla, vackra träkyrka. Förprojekteringen har pågått sedan 2020 och planen är att flytta den i sin helhet 2025, utan att behöva montera ner den i flera delar. Men då uppstår andra funderingar att lösa, som hur den ska få plats att fraktas på vägarna till det nya Kiruna centrum.

– Kyrkan är nästan 40 meter bred, och det finns inte så många vägar som är så breda, speciellt inte inne i ett samhälle. Vi har fått undersöka riktigt noga att vi faktiskt kommer fram med den hela vägen, berättar Maria Strålberg.

– På det område som påverkas av gruvan är det ganska enkelt, eftersom alla byggnader kommer att flyttas eller rivas och det blir tomt längs vägen. Men kyrkan ska en bra bit in i centrum, så det gäller att ha bra kommunikation med kommunen så att de inte ger bygglov till tomter längs flyttvägen innan vi är klara.

En byggnad som däremot inte har gått att flytta på ett säkert sätt är LKAB:s bolagshotell. Den var utbyggd i flera omgångar, och flera av de bärande bjälkarna hade tidigare kapats.

– Det var lite sorgligt att vi fick riva den. Om vi hade vetat om det lite tidigare kanske det hade kunnat gå att göra det på ett annat sätt. Det visar hur viktigt det är att ta in kunskap från personer som har jobbat med gamla byggnader, så att de kan bevaras.

Men, förklarar Maria Strålberg, det gäller inte bara äldre kulturminnesbyggnader: Detaljplanen i ett nyare bostadsområde tillåter ofta större ingrepp, och det är först när byggnaderna får några år på nacken som man kan börja se kulturvärdena i dem. Vid det laget finns risk att mycket har förvanskats.

– Jag tänker att vi i dag måste vara mer medvetna om att vi bygger morgondagens kulturarv, att vi inte bara bygger snabbt och likadant. Vi behöver tänka på att om hundra år kommer det nya kulturmiljöspecialister och säger att ”så här byggde man på den tiden” och gör vad de kan för att bevara det som är speciellt.