Han ser bekymrad ut där han står utanför Riksarkivet i Marieberg och röker. Kisar i den skarpa majsolen i smal kostym, en guldglänsande pin på kavajslaget. Det är Ukrainas riksvapen, treudden.
Anatolii Khromov är på Stockholmsbesök och ett möte med representanter från den svenska arkivsektorn väntar. Cheferna runt bordet undrar hur de kan hjälpa till, kanske med skanners, med mjukvara? Utbildning i de senaste programmen?
Framför allt behövs pengar, svarar Anatolii Khromov, för att betala löner, klara den dagliga verksamheten. I nuläget får arkiven inga offentliga medel, utländska bidrag utgör hela finansieringen. Men förslaget om kortare studiebesök i Sverige för hans personal låter bra. Att leva och arbeta under brinnande krig är psykiskt påfrestande, en tids andhämtning under normala förhållanden hjälper. Anatolii Khromov tackar.
I det trånga mötesrummet berättar han hur rysk militär förstört och stulit stora mängder historiskt material, att hans främsta fokus just nu är underjordiska magasin och att digitisera befintligt analogt material. Anatolii Khromov understryker också vikten av utländskt kollegialt stöd, och säger att han hoppas att Ukraina kan bli en förebild för öppenhet och demokrati bland de postsovjetiska länderna.
Efter ytterligare en rökpaus på den asfalterade gårdsplanen där himlen välver sig över Västerbron slår vi oss ner igen, nu bara han och jag i det lilla mötesrummet. Han pratar lugnt och lågmält, Anatolii Khromov. Väger orden.
– Jag förstod omedelbart att kriget hade startat. Min familj bor nära en av Kievs flygplatser, och jag hörde missilerna falla. Nu här i Stockholm, när jag ser flygplan på himlen, känns det som fara. För jag tänker att det är bombplan.
Två veckor innan Rysslands invasion av Ukraina 24 februari 2022 fick Anatolii Khromov en officiell förfrågan om han kunde utreda hur en evakuering av hemligstämplade dokument från Charkiv skulle kunna gå till. När kriget startat fick han frågan igen, men då om materialet flyttats.
– Men jag hade bara fått i uppgift att samla information, inte att flytta dokumenten. Och även om uppdraget sett annorlunda ut… vid den tidpunkten hade vi inte magasin som rymde samlingarna.
I samband med besöket skrev Riksarkivarie Karin Åström Iko och Anatolii Khromov under en överenskommelse för framtida samarbeten, till exempel att dela kunskap, samarbeta runt tillgängliggörandet av arkiv samt stöttning inom olika områden.
Foto: Johanna Fries Markiewicz
Han berättar att de hade krisplaner på plats vid händelse av krig, men att dessa var baserade på erfarenheter från andra världskriget.
– Några punkter använde vi, men som helhet fungerade inte de rutinerna. Vi hade också frågat försvarsdepartementet vilka regioner som var säkrast, men den informationen fick vi först efter att den fullskaliga invasionen inletts. Samtidigt är det här kriget väldigt oförutsägbart, förutsättningarna ändras hela tiden.
I Ukraina finns det nio centrala statliga arkiv, tio statliga områdesarkiv, 27 regionala statliga arkiv samt utöver det ett antal arkiv som hör till statliga institutioner, museum och bibliotek. Det första Anatolii Khromov gjorde i tjänsten när kriget bröt ut var att kontakta personal och kollegor via olika messengergrupper på Facebook.
– Jag frågade alla direktörer om situationen i deras arkiv. Tyvärr hade vi ingen möjlighet att flytta dokument från Cherson. Men arkiven som hade säkerhetsstämplade dokument hann förstöra dem innan ryssarna anlände.
Han berättar att majoriteten av personalstyrkan i Kiev snart flydde till andra delar av Ukraina. Vissa kom tillbaka när huvudstaden var säkrare, andra inte.
– I krig tänker alla på sig själva. Jag och ett fåtal andra stannade. I dag har vissa flyttat till andra europeiska länder, med all respekt.
I Riksarkivets magasin finns Ukrainas första konstitution från 1710 bevarad. Anatolii Khromov har förtroende för att hans svenska kollegor förvarar dokumentet väl.
Foto: Johanna Fries Markiewicz
Några av Anatolii Khromovs anställda är inkallade, men eftersom de flesta inom den ukrainska arkivsektorn är kvinnor är det inget stort problem. Och även om lönerna numera är än mer blygsamma, innebär arbetet stabilitet för de som stannat.
– Men varje familj har någon i armén. Och nätterna när sirenerna går är det svårt att sova. Vi har kommit överens om att de morgnarna får man flytta fram arbetstiden ett par timmar. Men ibland är det ändå svårt att orka, för kriget har pågått så länge nu.
Sammantaget rymmer de statliga arkiven omkring 86 miljoner arkivvolymer runt om landet. Anatolii Khromov säger att den största utmaningen är att hitta plats för att bevara dokumenten.
– Vi kan inte flytta Charkivs tre miljoner volymer från delstatsarkivet, utan vi måste prioritera, flytta mindre delar som är viktiga.
Precis som Cherson är Charkiv åter under ukrainsk kontroll och för närvarande restaureras dess stadsarkiv, där det framför allt var kontorsdelarna som förstördes. Att regionerna Donbass och Luhansk fortfarande är ockuperade innebär att de statliga ukrainska arkiven saknar kontroll över åtta procent av de totala bestånden. Två procent i Krim är i ryska händer sedan 2014.
Såvitt Anatolii Khromov vet har bara en liten del brunnit upp, bland annat ett av säkerhetstjänstens arkiv med runt tusen KGB-dokument, det var under krigets första dagar. Men när de ryska trupperna ockuperade områdena kring Kiev gick i princip inget förlorat.
– Det handlade om små regionala arkiv och jag tror inte att de ryska soldaterna förstod att samlingarna var en del av kulturarvet. De använde byggnaderna och stal datorer, men de verkar inte haft något intresse för arkiven.
Anatolii Khromov
Född: 1985 i staden Bilhorod-Dnistrovskyi, som ligger söder om Odessa.
Bor: Med fru och tre söner i Kiev.
Examen: Forskarexamen i historia från universitetet i Odessa, om hur lokala myndigheter i södra Ukraina implementerade ryska policyer under 1800-talet.
Karriär: 2008–2017 – arbetar med digitisering av arkivmaterial och fri tillgänglighet på Odessas statliga arkiv, vilket gjorde regionarkivet till landets mest moderna. 2017 – arbetar med utställningsverksamhet på den vetenskapliga avdelningen på Ukrainas institut för nationellt minne. 2018 – biträdande direktör för Ukrainas säkerhetstjänsts statliga arkiv, vars KGB-arkiv tillgängliggjordes 2015. Sedan 2020 riksarkivarie med ansvar för Ukrainas statliga arkiv, vilket innefattar den stora majoriteten av landets arkiv. Till skillnad från museerna och biblioteken ligger Ukrainas statliga arkiv under justitiedepartementet.
Drömmer om: Ett fritt och självständigt Ukraina, som är med i EU, och där arkivväsendet går i bräschen för demokrati och öppenhet.
När det kommer till de arkiv i landet som förvaras på regional och kommunal nivå vet Anatolii Khromov bara att mycket har gått förlorat, men inte mer än så.
– Mariupols stadsarkiv har brunnit ner. I andra städer har ryssarna stulit arkiven. I Bachmut vet jag att delar av stadsarkivet flyttats av volontärer, men för omkring 200 regionala arkiv har vi inga rapporter om status.
Han säger att kriget lärt dem att de behöver fler underjordiska arkiv, men också riktiga arkivbyggnader.
– I Ukraina är många arkiv sedan sovjettiden förlagda i gamla kyrkor och synagogor, som inte är avsedda för ändamålet. Det är en stor utmaning. Från självständigheten 1991 och framåt har bara ett fåtal nya arkiv byggts. Men vi behöver specialritade arkiv, precis som alla länder i världen. Och i krigstid blir det ännu viktigare.
Under krigsåret som gått har Ukrainas statliga arkiv tagit hand om sina mest värdefulla dokument med stöd av internationella partners. Bland annat har man nu tjugo särskilda brandsäkerhetsskåp i sin ägo. De kommer från Tyskland och klarar brand i två timmar.
– Men vi brottas med tiden. Även när vi hade kommit överens om att ta emot skåpen tog det lång tid på grund av byråkratin. Det vi framför allt behöver är egentligen inte pengar – utan tid. För det är så mycket att göra.
Digitiseringen av analogt material är en sak som tar tid, men som måste fortsätta. Här bidrar Storbritannien med obegränsat lagringsutrymme. De ukrainska arkiven samlar också material om det pågående kriget och kampen för självständighet, något som Anatolii Khromov ser som oerhört viktigt, inte minst för framtida generationer.
Jag tror att framtidens Ukraina kan bli lokomotivet i den här förändringen – vi har ingen censur, vi har öppna arkiv.
På frågan om vilken roll de ukrainska arkiven spelar i dag svarar han att de vill erbjuda sina tjänster som i fredstider.
– Varje dag hör våra medborgare av sig med önskemål om vad de behöver från arkiven och vi har öppet som förut, både för ukrainare och utländska forskare. Och nu börjar människor inse hur viktiga arkiven är. För när du evakuerats från en region till en annan, då hoppas du att något statligt arkiv ska ha information om dig.
Han säger att de hjälper internflyktingarna så gott det går, men tillägger att arkiven ibland inte kan hålla svarstiderna, att de kanske blir en vecka sena, men att svaret alltid kommer.
– För krig eller inte, våra arkiv finns till för alla.
Innan han fick tjänsten som riksarkivarie för drygt tre år sedan var Anatolii Khromov biträdande direktör för Ukrainas säkerhetstjänsts statliga arkiv, där samtliga KGB-dokument finns tillgängliga digitalt för allmänheten sedan 2015. Det gör samlingen till den största tillgängliga i hela den postsovjetiska regionen, enligt Anatolii Khromov.
Att få den äldre personalen att verka för den öppenheten är inte alltid det lättaste, tillägger han, men klart är att demokrati och transparens är den enda vägen framåt för riksarkivarien.
– Min ambition är att bli ledande inom arkivväsendet bland de postsovjetiska länderna genom att arbeta för öppenhet och tillgänglighet. Om du vill bli starkare måste du visa mer öppenhet. Jag tror att framtidens Ukraina kan bli lokomotivet i den här förändringen – vi har ingen censur, vi har öppna arkiv.
