När villkoren gick upp för Lisa blev hon både trött och arg. Lisa, som är frilansare, erbjöds att granska och korrekturläsa myndighetstext, arvodet för en text på tre sidor skulle landa på 180 kronor, före skatt och egenavgifter, baserat på ett ordpris på 15 öre. Uppdraget kom från en byrå som Lisa har samarbetat med till och från i flera år. Baserat på beskrivningen handlade det inte om ren korrekturläsning, utan om lite djupare granskning som alltså tar längre tid.
– Ju mer specialönskemål det är, som att en specifik kund har egna språkregler eller särskilda termer och projektspecifika anvisningar, desto längre tid tar arbetet. Varje jobb ska också administreras. Därför är arvodet så orimligt lågt, säger Lisa när Magasin K pratar med henne.
Byrån erbjuder uppdrag som bland annat kommer från upphandlande myndigheter, för att sedan fördela jobb till underleverantörer som översättare, språkvetare och lingvister. För några år sedan fick Lisa motsvarande förfrågan, från samma uppdragsgivare. Hon tackade nej även då.
– Projektledaren som jag pratade med då räknade med att ordpriset skulle motsvara ett timpris på 300 kronor före skatt, vilket enligt hen skulle vara en okej ersättning om man jobbar heltid. Jag håller inte med. För att ens komma upp i den timpengen gäller det att jobba tillräckligt snabbt, säger Lisa.
Våra arvoden ligger någonstans mellan ett foodora-bud och en advokat.
Florian Burmeister sitter i styrelsen för SFÖ, Sveriges facköversättarförening, en ideell branschorganisation för översättare och språkföretag. Sin egen bransch definierar han som en låglönebransch, även om arvodena varierar kraftigt.
– Våra arvoden ligger någonstans mellan ett foodora-bud och en advokat. Det är en väldigt brokig bransch där de egna företagarna befinner sig längst ner i näringskedjan.
För granskning av tekniska texter och korrektur tar Florian Burmeister själv ett ordpris på det dubbla från vad byrån erbjöd Lisa. Ofta efterfrågar han timpris, på grund av den osäkra tidsåtgången och uppdragsgivarnas varierande krav på kvalitet.
Varje år skickar ELIS, European language industry survey, ut en enkät som bland annat gick till SFÖ:s 800 medlemmar. Årets resultat visar bland annat att oberoende professionella översättare och tolkar upplever en alltmer negativ situation, främst kopplat till brist på skälig ersättning. Att korrekturläsa maskinöversatt text, så kallad machine translated post editing, fortsätter också att vara den dominerande trenden i hela branschen, ofta sammankopplat med oro för prispress, mindre jobb och lägre kvalitet.
– Tills för några år sedan fick man betala för “fyraögonsprincipen”, eftersom det krävdes både översättare och korrekturläsare för en kvalitetsöversättning. Men maskinerna är långt ifrån att ta över vår bransch fullständigt, det krävs alltid ett mänskligt öga på slutet, säger Florian Burmeister.
Tidigare kunde mindre aktörer gå ihop om ett större anbud, nu måste de i stället gå in som underkonsulter till en firma som skär emellan på priset.
Lena Malmsten Bäverstam är före detta ordförande för Ess, föreningen för examinerade språkkonsulter i svenska. Utifrån ett språkkonsultperspektiv ser hon att de upphandlade priserna är lägre idag än för 10–15 år sedan, delvis eftersom fler översättningsbyråer numera erbjuder språkkonsulttjänster.
– Ersättningsnivåerna för översättare har länge varit dålig och man har ofta satt ett ordpris. Byråerna verkar tro att det går att göra samma sak med gransknings- och skribenttjänster, och för att slå sig in på marknaden har de ofta lämnat riktigt låga anbud.
En annan förklaring till prispressen tror hon är att vissa byråer konkurrensutsätter sina underkonsulter, även om hon är noggrann med att poängtera att etablerade språkkonsultfirmor inte gör det.
– Du kan få en uppdragsförfrågan och bli ombedd att lämna din önskade ersättning, sedan går uppdraget till den konsult som har satt lägst pris. På så sätt kan byrån behålla en större mellanskillnad eller lägga ett väldigt lågt pris i sin offert för att garantera att de får uppdraget, säger Lena Malmsten Bäverstam.
Numera behöver de statliga myndigheterna använda sig av det statliga ramavtalet och till det är bara fyra firmor knutna, konstaterar Lena Malmsten Bäverstam.
– Tidigare kunde mindre aktörer gå ihop om ett större anbud, nu måste de i stället gå in som underkonsulter till en firma som skär emellan på priset.
Lena Malmsten Bäverstam tror att ett sätt att höja yrkets status och därmed även arvoden är att införa en skyddad titel, samt att myndigheterna la större vikt vid kvalitet och konsulternas erfarenhet i sina upphandlingar.
– Många andra branscher skiljer på juniora och seniora konsulter, inte vår bransch. Ofta krävs bara några enstaka års erfarenhet, säger Lena Malmsten Bäverstam.
Lisa säger att även om hon genom åren har fortsatt att arbeta för byrån, då hon ofta har fått okej betalt genom timarvode, är det viktigt att lyfta frågan om konkurrens och varför prisnivån har blivit så låg för kvalificerade tjänster.
– Det är ju inte just den här byrån som är boven, jag har sett fler tecken på prisdumpning i branschen. Det här drabbar en grupp som faktiskt är högutbildad och gör ett kvalificerat jobb. Som frilansare, ibland ofrivillig, saknas den trygghet som anställda har. Man kan förlora uppdrag över en natt och behöver utöver själva uppdragen också jobba med administration, ekonomi, marknadsföring, fortbildning och nätverkande.
Magasin K har försökt nå byrån för en kommentar.
