Ju mer vi får av tillmälen och nedvärderande ord desto mer tar vi åt oss. Det fungerar precis som lärande: ju mer man repeterar något desto mer lättillgängligt blir det.
– Det negativa skapar motorvägar i våra hjärnor där de nervbanorna stärks, och det gör saker med oss. Bland annat att man kan känna att man är dålig, vilket förstås är hemskt.
Philippa Borgh är legitimerad psykolog och har bland annat arbetat med utbildningsfrågor inom polisen och säkerhetspolisen, samt inom rättspsykiatrin. Och hon säger att det inte bara är vår självkänsla, utan också vårt fysiska mående, som påverkas av hat och kränkningar.
– När obehaget ligger på länge utsöndras ständigt låga nivåer av adrenalin och kortisol. Och får vi inte rast ifrån det kan det leda till orostankar, men också dålig sömn och att matsmältningsapparaten reagerar.
För sex år sedan grundade hon Hantera Agera tillsammans med journalisten Johannes Jakobsson med målet att hjälpa personer inom samhällsbärande yrken som möter obehag i jobbet. Den första tilltänkta målgruppen var journalister, men det dröjde inte länge innan det visade sig att en mängd andra professioner också behövde stöd, som politiker, djurinspektörer, kommunikatörer och bibliotekarier.
– Poliser till exempel, redan när de går in i yrket vet de att hantering av hot och obehag ingår, även om det trappats upp på senare tid. Men tar vi andra yrkeskategorier, som bibliotekarier och kommunikatörer, där har gränserna förflyttats mer långsamt. Och det innebär att de här yrkena inte alltid pratar om vad de till exempel får i sin mejlkorg.
När kollegor väl börjar berätta för varandra vad de möter, och när arbetsgivare eller en psykolog tittar på helheten systematiskt, då är Philippa Borghs bild att väldigt många i dag möter kränkningar och hat. Och det här, menar hon, hänger till stor del ihop med att sociala medier möjliggör en anonymitet som det går att gömma sig bakom.
– Tidigare behövde man köpa ett frimärke, skriva ett brev och lägga på lådan. Nu är hat, hot och kränkningar bara ett knapptryck bort.
Till saken hör att ju mer upprörd någon är, desto högre är adrenalin- och kortisolpåslaget.
– Hade man fått en extra natts sömn kanske man inte hade smattrat i väg det där mejlet i affekt, utan tänkt på att det finns en person på andra sidan.
Vad gör det då med oss att hantera kränkande kommentarer på nätet, eller att möta arga besökare i lokalen där vi jobbar? Philippa Borgh säger att det svåraste sannolikt är när hatet riktas mot en som individ, snarare än verksamheten man arbetar i.
– Så fort det blir personligt kryper det under huden och det brukar vara svårare att värja sig mot.
Klart är också att hjärnan inte kan skilja på vad vi möter digitalt respektive fysiskt, samt att nervbanorna för att uppfatta hot är fem gånger fler än de som uppfattar belöning och det som är neutralt.
– Vi har en flera tusen år gammal hjärna, gjord för att överleva i en annan verklighet. Kommer en sabeltandad tiger ska vi vara beredda på det. Och den blir precis lika rädd för det på nätet som det obehagliga som den möter fysiskt.
Vi har en flera tusen år gammal hjärna, gjord för att överleva i en annan verklighet.
Philippa Borgh betonar att vi människor har olika psykologisk rustning att klara av det som är tufft, vilket till stor del beror på var i livet vi befinner oss.
– Saker som skilsmässor och dödsfall påverkar, likaså om du har en plats att återhämta dig på. Kliver du in på jobbet med stressfaktorer från privatlivet, då är det klart att det blir mycket i säcken du bär runt på och då kan du påverkas mer.
Även det sociala skyddsnätet spelar in. För stresshormoner kan balanseras upp av lyckohormoner, som dopamin och oxcytocin, de som utsöndras när vi tränar eller när någon rör vid oss.
– Går du hem till en tom lägenhet eller blir du distraherad av att det ska lagas mat, läsas läxor eller av att någon kramar dig?
Hur vi själva hanterar obehaget är en annan pusselbit. Inom dagens psykologi pratar man mycket om aktiv coping, alltså hur vi klarar olika påfrestande situationer i livet, där aktiv är bättre än passiv.
– Stoppar vi huvudet i sanden tenderar vi bara att bli mera rädda, säger Philippa Borgh.
Men allt hänger inte på hur man agerar som individ eller hur privatlivet ser ut. Även arbetsgivarens förebyggande arbete, liksom samtalsklimatet på jobbet, påverkar hur vi orkar med.
För det är inte ovanligt, säger Philippa Borgh, att den som varit med om något jobbigt blir ensam i fikarummet. Det beror på att många tycker det är svårt att veta hur man ska närma sig sin kollega, att de oroar sig för att det ska bli obehagligt, att de är rädda för att göra fel.
– Men är det någonting den som utsatts behöver är det att någon säger: ”Vill du prata så finns jag här”. För att ha ett socialt stöd, det är en av våra friskfaktorer, säger Philippa Borgh.
Så kan ni prata med varandra
Konsten att lyssna
- Låt personen prata.
- Avstå från råd.
- Gör korta sammanfattningar för att visa att du lyssnar.
- Avhåll dig från egna anekdoter.
- Försök vara bekväm med tystnad.
- Ställ öppna frågor.
Frågor att ställa till en kollega som varit med om en obehaglig händelse
- Hur känns det att vara här idag?
- Vad kan jag hjälpa dig med?
- Finns det något som vi i arbetsgruppen kan göra? Vad?
Frågor att ställa som chef
- Är det något som känns obehagligt eller olustigt nu efteråt?
- Vad tror du kommer vara svårt att släppa och riskera att ta med hem?
- Hur ser det ut med personer i din närhet som du kan prata med?
- Om du längre fram i tiden skulle känna att du påverkas av det som hände, hur låter du mig veta det?
- Vi bestämmer en tid för avstämning.
Källa: Philippa Borgh
De frågor man som kollega eller chef ställer till den som utsatts ska helst vara öppna och bjuda in till samtal. För chefer, som ju har ett arbetsmiljöansvar, gäller det också att komma ihåg att återhämtning inte följer en rak linje.
– En del går vidare och en del reagerar starkt. Personen kanske verkar okej just nu, men följ upp efter ett par veckor. För plötsligt händer något liknande och då kan allt väckas till liv igen.
När Philippa Borgh och hennes kollegor utbildar jobbar de ofta med hela arbetslaget, inklusive skyddsombud och chef. Bland annat ingår riskbedömningar och att man bestämmer gemensamt hur olika situationer ska hanteras.
– Ibland upplevs det lättare om det kommer ett konkret hot, som kan lämnas över till säkerhetsavdelningen eller polisanmälas. För det finns inget som heter olaga obehag.
Trots det, eller just därför, har Philippa Borgh börjat använda ordet obehag för att betona den subjektiva upplevelsens betydelse.
– Det är inte säkert att ditt obehag minskar bara för att säkerhetsavdelningen säger att det inte finns någon risk. Kanske undrar du om de gjort en bra analys? Om det ändå är farligt?
Philippa Borghs råd nummer ett är därför att för egen del ta händelserna på allvar. Nästa steg är att prata – med kollegor och andra runtomkring en, samt att ta stöd av chefer samt företagshälsovården vid behov. För obehag i jobbet kan både leda till tankar och kroppsliga reaktioner, som i sin tur ger långtgående konsekvenser över tid.
