Myndigheten för kulturanalys har undersökt effekterna av fri entré-reformen, det vill säga införandet av fri entré för alla besökare på 18 statliga museer.
Fri entré infördes första gången 2005–2006. Reformen återinfördes tio år senare och togs sedan bort 1 januari i år.
I en rapport som släpps idag konstaterar myndigheten att införande av fri entré leder till fler besök på de museer som inför det, men att det finns en stor variation utanför de statliga museerna. På regionala, kommunala och övriga museer är det långt ifrån alltid som ett införande av fri entré ger en ökning i besökstal.
Det är också tveksamt om reformen ledde till breddat deltagande, enligt rapporten. Andelen av invånarna i Sverige som gick på museum minst någon gång de senaste 12 månaderna ökade inte i anslutning till reformen – inte heller i Stockholm där de flesta statliga museerna ligger. I stället syns en tydlig ökning i Stockholm bland den grupp som går minst någon gång i kvartalet. Detta pekar mot att ökningen av antalet besök framför allt bestod av personer som redan besökte museer och nu började besöka dem oftare.
Myndigheten för kulturanalys skriver att sammantaget finns få tecken på någon förändring av den socio-demografiska sammansättningen av museibesökarna i anslutning till reformen. Men eftersom andelen ovana besökare i förhållande till de vana besökarna har ökat proportionerligt med besöksgruppen som helhet så konstaterar Kulturanalys att reformen i den meningen även kom dessa grupper till del. Myndigheten skriver också att enskilda museer kan ha haft en annan utveckling och breddat sitt deltagande.
Men varför lyckades inte museerna nå nya grupper i en större utsträckning? Kulturanalys ger ett antal möjliga anledningar i rapporten, bland annat att resurserna gick åt att hantera den ökade besöksmängden istället för att bredda deltagandet och att fri entré skulle behöva kombineras med andra insatser. En annan anledning var att instruktionerna om att ”nå nya grupper” var för luddiga och kunde tolkas på olika sätt av museerna. En tredje anledning skulle kunna vara att reformen endast gällde basutställningarna trots att forskning visar på att nya utställningar och programverksamhet är viktiga faktorer för att locka nya grupper.
