I takt med att det offentliga samtalet blir alltmer polariserat blir också den som formulerar och bär budskapet ansatt. Det är slutsatsen i en ny rapport från DIK som bygger på svar från nära 700 kommunikatörer i offentlig sektor, som utifrån sina yrkesroller fått resonera kring demokrati, öppenhet och stämningar i det offentliga samtalet.
Enligt DIK får de offentliganställda kommunikatörerna ofta agera buffertzon gentemot arbetsgivaren när verksamhetens kommentarsfält och sociala medier fylls av aggressiva inspel. Rollen som moderator i verksamhetens kanaler innebär också att den enskilda kommunikatören riskerar att bli personligen utsatt för olika typer av hat och hot.
I undersökningen uppger var tredje respondent, 34 procent, att deras arbetsplats har utsatts för hot de senaste två åren, exempelvis via sociala medier. Det innebär, skriver DIK, att hat och kränkningar som inte leder fram till regelrätta hot är än mer vanligt förekommande.
Drygt var tredje svarande, 35 procent, oroas också över möjligheten att utföra arbetet utifrån sina yrkesetiska principer. Främst är det extremhögerns inflytande som bekymrar medlemmarna, men det finns också en generell ängslan för politisk polarisering.
Politiker som vill detaljstyra oroar många, dels för att det i sig betyder ett minskat förtroende för den professionella yrkesutövningen, dels för att detaljstyrningen innebär ett ifrågasättande av huruvida kommunikatörerna gör sitt jobb korrekt.
Yrkesetiska riktlinjer
DIK:s yrkesetiska riktlinjer för offentliganställda kommunikatörer togs 2012, och ligger som bilaga i slutet av DIK:s nya rapport. De betonar kommunikatörens roll i att främja demokrati, yttrandefrihet och öppen samhällsdebatt och dessutom vikten av att leverera budskap som är korrekta, sakliga och relevanta.
Att tonen på sociala medier stundtals kan vara hård är ingen nyhet, skriver DIK, men tillägger att det krävs extra varsamhet och vaksamhet när ett hårt samtalsklimat kombineras med misstro mot det offentliga, mot fattade beslut eller mot viss specifik verksamhet.
Enkätsvaren visar också att det finns också en utbredd oro för censur och självcensur bland de offentliganställda kommunikatörerna på grund av risken att utsättas för hot och hat. En svarande beskriver det som att ”det kostar för mycket på det personliga planet att finnas i kanalerna och försöka hålla en saklig ton” vilket hen i sin tur ser som olyckligt, eftersom ”det riskerar att minska transparensen i samhället.”
Alla som riskerar att möta hat, hot och kränkningar ska få förebyggande utbildning och handledning, även om hatet inte riktats direkt mot individen.
För att förändra situationen lyfter DIK att arbetsgivarna måste ta sitt lagstadgade arbetsmiljöansvar i de fallen när yrkesgruppen tvingas agera stötdämpare mot hat och hot.
Exempelvis anser förbundet att alla som riskerar att möta hat, hot och kränkningar ska få förebyggande utbildning och handledning, även om hatet inte riktats direkt mot individen.
DIK betonar också att medarbetare måste få stöd från chefer och ledning i att värna sina yrkesetiska principer, samt att rågången mellan tjänstemän och politiker behöver förstärkas, där legitimiteten hos det offentliga förutsätter att kommunikationen inte politiseras. Förbundet anser också att kompetensen kring kommunikation behöver höjas inom den arbetsledande och strategiska ledningen på arbetsplatserna.
Om DIK:s rapport
Rapporten Detaljstyrning och censur. Offentliganställda kommunikatörers oro för samtiden och framtiden bygger på svar från cirka 700 offentliganställda kommunikatörer. De arbetar exempelvis på myndigheter, kommuner, universitet och andra platser där det offentliga behöver nå ut med samhällsviktig information och kommunicera med allmänheten. Enkäten var öppen 19 september till 4 oktober 2022 och frågorna handlade om den enskilde medlemmens upplevelse av och tankar kring sin yrkesroll med fokus på demokrati, öppenhet och stämningar i det offentliga samtalet.
