Things fall apart; the centre cannot hold; Mere anarchy is loosed upon the world.
De klassiska raderna ur William Butler Yeats dikt The Second Coming (1919) målar upp en skrämmande bild. Men, när man läser enkätsvaren som ligger till grund för DIK:s rapport Hakkors utanför museet, som släpps i dag, känns den overkligt aktuell.
De som svarat på enkäten är DIK:s offentliganställda medlemmar. De arbetar bland annat på museer, bibliotek, med kommunikation och i arkiv. De arbetar – kort sagt – i verksamheter som är det öppna demokratiska samhällets själva kärna och de vittnar om omfattande politiskt motiverade trakasserier, hat och hot från en alltmer polariserad allmänhet.
Var femte bibliotekarie uppger att de utsatts för hat på jobbet. Var tredje kommunikatör säger att deras arbetsplats utsatts för hot från allmänheten. 60 procent av de museianställda anser att tonaliteten i valrörelsen ökat risken för hat och hot mot dem och deras arbetsplatser.
Hatet och hoten är systematiskt och följer ett tydligt mönster. Det tar sig uttryck i form av riktad rasism, hbtq-hat och sexism. Detta gör attackerna på en gång övergripande strukturella och intimt personliga. Det är ytterst allvarligt. För DIK:s offentliganställda är det en akut arbetsmiljöfråga. För samhället i stort är det en lika akut demokratifråga.
De drygt 4 000 fritextsvaren beskriver de offentliganställda DIK-medlemmarnas arbetssituation. För en del har tillmälen som ”svartskalle”, ”hora” och ”bögjävel” blivit vardag. Andra vittnar om ett galopperande kunskapsförakt och om hur den egna expertkompetensen ständigt ifrågasätts när den krockar med någons politiska ideologi.
Museianställda möts av hakkors, filmas och hotas av nazister. Bibliotekarier dödshotas när de arrangerar sagostunder med dragqueens. Kommunikatörer tvingas vada genom hat och hot i sina organisationers sociala medieflöden. En person berättar att man inte ens kan publicera något som ”rör kontakter mellan Sverige och den muslimska världen under vikingatiden, eller om krigargravar med kvinnoskelett” utan att döds- och bombhot trillar in.
I en sådan verklighet blir den demokratiska takhöjden låg. När en regnbågsflagga väcker besinningslöst hat, när kvinnor och rasifierad personal trakasseras och när vetenskapligt belagd information leder till dödshot riskerar den demokratiska kärnan att brista. Människor tystnar. Verksamheter väljer den enkla vägen före den rätta. Viktigt innehåll väljs bort. Inte för att man inte vet bättre, utan för att ett jobb faktiskt bara är ett jobb och den egna och familjens säkerhet väger tyngre.
Det öppna och demokratiska samhällets kärna – fri kultur, yttrandefrihet, rätten att vara den man är, tilliten till vetenskapen – är under attack.
Utvecklingen underblåses av folkvalda politiker som attackerar både verksamheter och enskilda tjänstemän i sociala och traditionella medier för att deras arbete anses hota den egna politiska agendan. Många av de som svarat på enkäten upplever att det polariserande tonläget i den politiska debatten gör deras vardag på jobbet mer otrygg.
Partier och politiker måste inse att dagens politiska spel på sikt faktiskt hotar demokratin. Det är hög tid att ta ställning för grundläggande demokratiska principer och värna de verksamheter och människor som arbetar för dem.
DIK föreslår att:
- En riskdelningsmekanism införs, så att varje enskild verksamhet inte behöver ta de extra säkerhetskostnader som vissa projekt genererar.
- Arbetsgivaransvaret stärks för att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete och definiera hot, våld, oro och oordning som ett arbetsmiljöproblem.
- Arbetsmiljölagen tydliggörs, så att hat, hot och trakasserier från allmänheten omfattas av arbetsgivarens arbetsmiljöansvar.
- Angrepp på en anställd i dess yrkesutövning görs till en försvårande omständighet som höjer straffvärdet.
Maktbalansen håller genom hat och hot på att förskjutas till fördel för de som inte respekterar demokratins grundvalar. Det öppna och demokratiska samhällets kärna – fri kultur, yttrandefrihet, rätten att vara den man är, tilliten till vetenskapen – är under attack. Vi måste försvara den.
Anna Troberg, förbundsordförande i DIK
