Efter en framgångsrik, men slitig, karriär inom marknadsföring och rekrytering bestämde sig Jonna Bruce för att skola om sig. Gå i sin mammas fotspår och bli bibliotekarie. Hon tog sin master i biblioteksvetenskap, kompletterade med kurser i pedagogik och skrev en uppmärksammad uppsats om skolbiblioteksutredningen.
För det var skolbibliotekarie hon ville bli. I dag arbetar hon sin fjärde termin på Hammarkullsskolan i Göteborg, som hon rekryterades till av biträdande rektorn och skoldebattören Linnea Lindquist. Tjänsten hon har är ovanlig, dels för att den är på heltid i en förhållandevis liten lågstadieskola, dels för att Jonna Bruce ansvarar för ungefär tjugo schemalagda lektionstimmar i veckan, i ämnet bibliotek.
– Vi vet att barn och ungas läsning sjunker, att de har svårigheter att navigera i det snabba informationsflödet och att läskunnighet är en nyckelfaktor för minskat utanförskap. Vi skolbibliotekarier och barn- och ungdomsbibliotekarier arbetar dagligen med detta, så det borde givetvis värderas högt, säger Jonna Bruce.
Men trots att de har samma utbildning som andra bibliotekarier tjänar skol- barn- och ungdomsbibliotekarierna i snitt 1 858 kronor mindre varje månad. Och av alla yrken som DIK samlar har de lägst löner bland yrkena som kräver högskoleutbildning i förbundets senaste lönestatistik.
– Jag är inte överraskad, men givetvis är det förkastligt. Vi är några av yrkena där utbildningen aldrig kommer löna sig, säger Jonna Bruce.
Att lönerna för bibliotekarier som arbetar med barn och unga ligger så lågt tror hon har flera förklaringar. Den uppenbara, som även DIK för fram när Magasin K frågar, är att kultur och litteratur för barn alltid setts som mindre viktigt.
– Det finns en stor okunskap i samhället kring bibliotekariers arbete i allmänhet och skolbibliotekarier i synnerhet. Från politiskt håll kommer det utspel om att det inte är lönsamt att ha en bibliotekarie som sitter och väntar på att det ska komma elever och låna böcker, men det är inte så vårt uppdrag ser ut, säger Jonna Bruce.
Bland annat lyfter hon att skolbibliotekarier har en pedagogisk funktion, samt att hon har lika mycket elevtid i veckan som en lärare har.
– Och även om det inte ser ut så överallt, så borde det göra det. Det finns en stor okunskap bland rektorer och huvudmän om vad vi kan bidra med.
Om vi pratar om litteratur som ska öppna världar, om att barn och unga ska förstå sig själva i en samhällelig kontext – det går inte att mäta.
De låga lönerna tror Jonna Bruce också kan ha att göra med den sociala delen av yrket är svår att mäta. Med den social delen menar hon att hon är en vuxen på skolan som inte bedömer eleverna, men som ändå bidrar till att lyfta deras resultat.
– Om vi pratar om litteratur som ska öppna världar, om att barn och unga ska förstå sig själva i en samhällelig kontext – det går inte att mäta. Samtidigt ska hela samhället mätas, vi ska visa på att det vi gör är lönsamt.
Hon tillägger att det förstås finns forskning som visar att skolbibliotek bidrar till att höja betyg och läskunnighet, men att den då pekar på att skolbibliotekarien måste vara integrerad i den pedagogiska verksamheten, att det måste finnas samarbete med lärare och skolledning och att skolledningen måste möjliggöra allt det.
– Det är en komplex verksamhet. Det går inte att ha ett rum med böcker och tro att det i sig ska leda till något.
Att skolbibliotekarier ofta är ensamma i sin profession på arbetsplatsen tror Jonna Bruce, i likhet med DIK, också bidrar till de låga lönerna.
– I och med att vi är ensamma ligger det otroligt ansvar på oss att se till att vi blir en integrerad del i arbetslaget och undervisningen. Misslyckas vi med det ser man det som att vi presterat sämre. Men det borde inte ligga på individen, den gången borde vara krattad från skolledningen men så ser det inte alltid ut, det visar inte minst Fridolins utredning, säger Jonna Bruce.
Jonna Bruce
Arbetar som: skolbibliotekarie på Hammarkullsskolan i Göteborg, en lågstadieskola med omkring 220 elever.
Föreläser: på biblioteksprogrammet och för blivande svensklärare, ett uppdrag hon fick genom sin prisade masteruppsats Vem ska jobba på skolbiblioteket? En politisk diskursanalys av Skolbibliotek för bildning och utbildning.
Utbildning: Yrkeshögskola inom marknadsföring, fil kand i litteraturvetenskap och master i biblioteksvetenskap, med digital inriktning.
Twittrar: som @lillajonna, bland annat om vardagslivet med fyra barn och värdet av skolbibliotekarier, har drygt 11 000 följare.
Läser just nu: Dödssynden av Harper Lee.
Ytterligare förklaringar till de låga lönerna kan vara att det sällan finns någon annan i samma yrkeskategori som man kan jämföra prestationer med, samt att lärarna oftast går på ett annat avtal där facket kollektivt förhandlar lönerna.
– Medan vi har en dialogmodell där lönen ska vara individuell och differentierad. Här kan det finnas en okunskap hos chefer, säger Jonna Bruce som också sitter som förtroendevald ledamot i styrelsen för DIK Göteborg.
Hon berättar att hon och hennes lokalfackliga kollegor ofta behöver trycka på att lönejämförelserna måste göras på en högre nivå, kanske med en annan kommun eller med hela landet, om yrkesgruppen är liten.
Tjänar minst i branschen
- Barnbibliotekarierna, med en medianlön om 33 725 kr, skolbibliotekarierna, med en medianlön om 33 200 kr, och barn- och ungdomsbibliotekarierna, med en medianlön om 32 500 kr, hör till de yrken som ligger lägst i lön enligt DIK:s senaste lönestatistik.
- Lönerna kan jämföras med bibliotekarierna, som har en medianlön om 35 000 kronor, eller medianlönen för samtliga DIK-medlemmar, som är 38 000 kronor i månaden.
- Ytterligare fyra DIK-yrken ligger längst ner i lönelistan: administratör, universitetsbibliotekarie, formgivare samt biblioteksassistent. Se hela listan med medianlöner här.
Som en lönehöjande insats har DIK Göteborg även formulerat vad ett skolbibliotek innebär och vilken verksamhet man kan få om man har en fackutbildad bibliotekarie på plats, med rätt kompetens för uppdraget.
– Ingen undrar hur vi bemannar en läkarmottagning eller vem som ska arbeta i ett klassrum. Men med skolbiblioteken är det ingen självklarhet, och det är klart att det underminerar hela vår långa utbildning.
Ja, att skolbibliotekarierna inte ses som nyckelpersoner för ungas läsning trots att de dagligen arbetar med saken, gör Jonna Bruce rasande.
– Jag blir så arg att jag ryter ifrån till slut. Jag blir arg för att vi så ofta blir ifrågasatta, för oförståelsen för yrket och vår kompetens. Ganska nyligen har jag landat i att jag verkligen vill visa på hur mångbottnat uppdraget är, men det är sprunget ur ilska, ett avgrundsvrål.
