Kommunikationschefen: Vi springer bara vidare till nästa uppdrag

– Säg att vi ska stänga av en väg, då kan vi mäta hur många som nåtts av den informationen. Men det vi vill ha är ju egentligen en beteendeförändring och då är det effekten av vår kommunikation vi ska mäta, alltså om människorna valde omledningsvägarna som vi föreslagit, säger Anne Kuylenstierna Arnström, kommunikationschef på Trafikverket Stockholm-Öst och författare till boken Kommunikatör i offentlig sektor.

Anne Kuylenstierna Arnström menar att mätverktygen blivit viktigare, eftersom chefer i allt högre grad tittar på vilken effekt kommunikatörernas arbete får. Det här, tycker hon, är i grunden en bra sak.

– Generellt sett kan vi få en mer effektfull kommunikation, men också en bättre arbetsmiljö, om vi vet mer precist vad vi ska göra. 

Däremot ser hon en risk för en inflation i mätningarna, vilket kan leda till en ”extrem detaljstyrning”, vilket oroar Anne Kuylenstierna Arnström.

– För mig är mål och mätning ett underlag för prioritering. Vårt uppdrag är så brett är det gäller att mäta rätt saker, att vi skjuter skarpt och inte med hagelbössa. Och här blir det viktigt att titta på vilken kommunikation som får bäst effekt.

Vårt uppdrag är så brett är det gäller att mäta rätt saker, att vi skjuter skarpt och inte med hagelbössa.

Anne Kuylenstierna Arnström understryker att hon inte menar att det inte alltid behövs stora dyra mätningar, utan att det kan vara så enkelt som att sätta sig ner i en grupp och fundera på om målgrupperna fick de ville och vad det ledde fram till.

– Jag ser det här som ett samarbete. De som jobbar operativt är de som kan målgrupperna bäst, men som enskild kommunikatör kan det vara svårt att bedöma vilken väg vi ska gå. Där har vi chefer kunskap och erfarenhet och vet vad vi vill med kommunikationen, och det är där prioriteringen kommer in.

Kommunikatören Anna Kjellander tror att en bra väg framåt vore om chefer och medarbetare hade en tätare dialog om vad som ska mätas och utvärderas.

– Jag håller med till fullo, det här är en del av vårt gemensamma arbete som kommunikatörer, att utvärdera det vi sysslar med, säger Anne Kuylenstierna Arnström.

Så varför sker det inte i utsträckningen som krävs?

– Jag tror att det handlar mycket om tid. Vi springer vidare till nästa uppdrag och hinner inte fundera över om det var bra eller dåligt, eller om vi kan göra på ett annat sätt.