Den 10 januari 2023 skrev bibliotekarie Einar Ehn-Briem en opinionstext om DIK:s motstånd mot en kulturkanon och ansåg att det verkade handla om att positionera sig mot ett pågående konservativt paradigmskifte. Vidare ansåg Ehn-Briem att en kulturkanon kan fungera utjämnande för dem som inte fått med sig bildningen hemifrån.
En replik från DIK:s ordförande Anna Troberg publicerades 13 januari 2023 där Troberg bland annat ansåg att det är kultursektorn som kan jämna ut spelplanen och inte en kulturkanon. Vidare förde Anna Troberg fram behovet av att Myndigheten för kulturanalys borde få ett uppdrag att granska otillbörlig politisk påverkan av den offentliga kulturverksamheten.
Men, är arkiv en del av den offentliga kulturverksamheten?
Det är inte länge sedan en offentlig utredning gjordes av arkivverksamheten i Sverige, nämligen SOU 2019:58. ”Härifrån till evigheten. En långsiktig arkivpolitik för förvaltning och kulturarv.”
DIK:s ordförande skriver följande i sin replik: ”Förslaget att skapa en kulturkanon visar också på politikens bristande tillit till den kompetens som finns i ute landets bibliotek, museer och skolor. Här finns expertkompetens att möta var och en där den är och guida dem in i kulturens underbara värld utifrån de egna förutsättningarna.”
”Vi anser att arkivet i Sverige som ett framtida kulturarv sannolikt kommer att påverkas av införandet av en kulturkanon.”
Vi instämmer in i detta när det gäller expertkompetens. Vidare anser vi att arkivet i Sverige som ett framtida kulturarv sannolikt kommer att påverkas av införandet av en kulturkanon, till exempel när det gäller bedömning och urval av vad som ska bevaras och vad som ska tas bort.
Erica Hellmer och Maria Kallberg Khanahmadi, Mittuniversitetet.
Arkiven är sociala konstruktioner och reflekterar det omgivande samhället och bildar på så sätt ett kollektivt minne och bidrar vidare till den nationella identiteteten. Det uttrycks väl i ”Härifrån till evigheten”: ”Synen på arkiven och deras uppgifter har dock gått igenom stora förändringar genom tiderna. Det gäller också arkivariers uppfattning om sig själva och sina yrkesroller. Arkivarieyrket har från början präglats av en ämbetsmanna- och byråkratkultur. Från att länge ha tjänat statens eller kungamaktens egna intressen har arkiven och arkivarierna i dag snarare fått rollen av förvaltare av ett gemensamt minne, med viktiga uppgifter såväl för förvaltning som för kulturarv och demokrati. De offentliga arkiven innehåller både handlingar från myndigheternas verksamheter och från enskilda organisationers och individers liv.”
Här anges även följande kring att arkivens roll förändras med samhällsutvecklingen: ”Förändrade värderingar, utbyggnaden av förvaltningen och utvecklingen av tekniken påverkar vad och hur något dokumenteras. Detta avspeglas i arkivens omfång, innehåll och användning. Vilken slags dokumentation som bevaras har också skiftat över tid.”
Vidare anges i samma SOU: ”En arkivsamling skapas genom en aktiv insamling i syfte att dokumentera eller synliggöra en viss del av samhället.”
Sammanfattningsvis kan sägas att myndighetsarkiv är ett kraftfullt politiskt verktyg, samtidigt utgör de en förutsättning till demokrati och transparens till följd av deras informationsvärde och kontext, informationen i sig själv behöver förstås i sitt kontextuella sammanhang. Här finns en koppling till professionen, det vill säga arkivarien, den profession som är tänkt att förvalta arkivet men för att kunna göra det behövs kompetens för att förstå och värdera informationen utifrån sitt kontextuella sammanhang. Arkiven är därför starkt förknippade med makt och minne. Att arkiv och minne är sammanflätade bekräftas även av tidigare forskning som också efterlyser utbildning i studier av hur minnen kan skapas och vänder sig då till arkivarier.
Arkiven är därför starkt förknippade med makt och minne.
Att arkivarier har en specialistkompetens när det gäller att värdera och se till att informationen finns tillgänglig över tid (varav i offentliga organisationer utgörs av allmänna handlingar och därmed grundlagsskyddad) är något som är vedertaget inom arkiv- och informationsvetenskaplig forskning. Likaså att när ett arkiv skapas är det inte med tanke på framtida användning och framtida behov. Dock har forskning visat på vikten av att arkiven kan återanvändas för nya behov och nya användare. Ett sådant exempel är hur man kan lösa gamla mordgåtor med hjälp av en kombination av DNA och släktforskning.
Men för att återgå till frågeställningen: Är arkiv en del av den offentliga kulturverksamheten?
Ja, det anser vi när det gäller arkivinstitutioner men för de arkivarier som är yrkesverksamma på annat sätt. I till exempel myndigheters organisationer så är specialistkompetensen kanske viktigare i ett närtidsperspektiv. Sammanfattningsvis, är både arkivinstitutioner och professioner påverkade av ett införande av kulturkanon i ett närtidsperspektiv och ett längre tids perspektiv, och sannolikt kommer arkivmaterialet att påverkas oavsett perspektiv.
Maria Kallberg Khanahmadi och Erica Hellmer, lärare och forskare inom arkiv- och informationsvetenskap vid Mittuniversitetet.
