Det är tisdag och studiodag för museifotografen Anna Bank. En vagn med konstverk ur Helsingborgs stads samlingar väntar mitt i rummet. Målningarna ska fotograferas och föras in i museets föremålsdatabas Carlotta.
– Det är vår målerikonservator som väljer ut vilka tavlor som ska plåtas. Hon laddar en vagn som jag åker upp och hämtar i konstmagasinet. När jag är klar hämtar jag en ny, säger Anna Bank som brukar reservera en dag i veckan för föremålsfotografering.
Hennes fotoateljé i Helsingborgs museum är rymlig och luftig. På golvet står två stora studioblixtar och en kamera på stativ. På väggen bredvid skrivbordet sitter fotografier från olika projekt. Naturbilder från friluftsmuseet Fredriksdal samsas med dramatiska bilder från tältläger och coronapandemins effekter.
Anna Bank är pressfotograf i grunden och jobbade på Sydsvenskan i flera år. Men kände att fotojournalistiken fick mindre och mindre resurser och tröttnade. När Helsingborg 2014 annonserade efter en museifotograf sökte hon.
– Jag hade ingen koll på vad det innebär att jobba som museifotograf, men tyckte att det lät spännande.
Hon fick tjänsten och kastades rakt in i ett omfattande projekt.
– Vi gör en stor samtidsdokumentation om året och 2015 hade en ny bild vuxit fram i Helsingborg med alla EU-migranter som satt på gatorna och tiggde. Jag jobbade tillsammans med en kollega som är antikvarie med att göra intervjuer, fotografera och skildra hemlösa EU-migranters, men även lokalt hemlösas, vardag här i Helsingborg.
Migranterna bodde i tältläger som bland annat utsattes för misstänkta mordbränder.
– Vi fick arbeta i svåra situationer och med utsatta människor. Jag hade nytta av mina erfarenheter som pressfotograf. Vi jobbade med tolkar och följde migranterna i deras vardag under ett år.
Projektet resulterade i en utställning på Dunkers kulturhus i Helsingborg och prisades av Doss, Dokumentation av samtida Sverige, ett nationellt nätverk för alla som arbetar med samtidsdokumentation i museer och arkiv.
– Vi jobbar mycket med vilka röster som får synas i en museisamling. Historiskt sett har det varit ungefär samma samhällsskikt som återkommer. Det är deras föremål och deras liv som finns i samlingarna. Vi försöker fokusera på de röster vi saknar, säger Anna Bank.
Efter det har Anna Bank arbetat med flera liknande projekt och bland annat dokumenterat flyktingar från Syrien och vardagen för hbtq-personer.
– Vi jobbar mycket med vilka röster som får synas i en museisamling. Historiskt sett har det varit ungefär samma samhällsskikt som återkommer. Det är deras föremål och deras liv som finns i samlingarna. Vi försöker fokusera på de röster vi saknar.
I jobbet som museifotograf ingår även kortare projekt, som att dokumentera det gamla Mejeriet innan det revs och vara med när Ångfärjestationen i Helsingborg flyttades.
– Och nu ska jag och en arkivariekollega göra en ny bok i serien ”Kring Kärnan”. Jag tar även bilder och gör layout till foldrar och kataloger. Och arbetar med hemsidan och våra sociala medier.
I Kulturmagasinet har antikvarier, botaniker, historiker, arkeologer, konservatorer och guider kontor sida vid sida.
– Jag har en unik roll eftersom jag jobbar mot nästan alla avdelningar i huset, säger Anna Bank.
På senare tid har det blivit mycket rörlig bild. Inför förra årets stadsmässa H22 i Helsingborg fick hon i uppdrag att göra en 15 minuter lång film om bomässan H55, som arrangerades 1955.
– Jag har inte jobbat med film innan, och fick lära mig under tiden. Jag skrev manus, intervjuade folk och letade arkivmaterial.
Därefter gjorde hon en halvtimmeslång film om Helsingborgsfotografen Ralph Nykvist som 2020 donerade alla sina negativ till Helsingborgs stad. Filmen är en del av utställningen ”Ralph Nykvist – fotografernas fotograf” som visas på Dunkers till och med april.
– Det var jag som föreslog att vi skulle berätta om Ralph. Det var ett utmanande projekt. Ralph är dement. Hur gör man en film om någon som fortfarande lever, men inte kan vara med fullt ut?
Anna Bank är Helsingborgs enda museifotograf, medan exempelvis Malmö har fyra.
– Ibland känner jag mig lite ensam i min roll. Jag saknar ett bollplank, någon som är fotograf som jag.
Inför vissa utställningar kan det dessutom vara många föremål som ska fotograferas till katalogen.
– Det kan vara allt möjligt från någons emaljöga till uppstoppade fåglar. Mycket i våra samlingar är ännu inte fotograferat. Det tar aldrig slut, säger Anna Bank och skrattar.
Det konstverk som står uppställt just nu i ateljén för att bli fotograferat är ”Fåglar” av konstnären Gösta Lindqvist.
Hon brukar ta en eller två bilder av varje tavla.
– Det är ganska skönt att plåta konstvagnar. Jag brukar ha musik på och beta av vagn efter vagn. Det är meditativt, säger Anna Bank.
Och ställer sig vid kameran för att avverka ännu en vagn.
