Hon är yrkesverksam sedan länge. Läser Biblioteksbladet då och då. På senare tid har hon noterat artiklarna med krav på en större mångfald inom kåren, de som lyfter att det behövs fler bibliotekarier med annan bakgrund. Artiklarna provocerar henne.
– Det låter enkelt, men det är det inte. För det är inte alltid som man blir välkommen som bibliotekarie med annan etnicitet.
Hon kom till Sverige i unga år och läste sin femåriga bibliotekarieutbildning här. Efter examen följde några år med enkla jobb, bland annat arbetade hon som lokalvårdare, varvat med längre praktikperioder. Någon fast eller tillfällig anställning fick hon inte, fastän hon sökte en mängd bibliotekariejobb.
Men så till slut fick hon äntligen tjänsten hon längtat så efter: ett årslångt vikariat på ett folkbibliotek. Hon trivdes bra med arbetet och kollegorna. Blev fastanställd. Att hon efter några år bestämde sig för att byta jobb hade att göra med att hon ville lägga en större del av sin arbetstid på läsfrämjande aktiviteter.
I dag ångrar hon att hon inte stannade. För på sin nya arbetsplats upplever hon att hon blir behandlad annorlunda än sina svenskfödda kollegor och att hon får arbetsuppgifter som hon egentligen är överkvalificerad för. Hon tycker det är orättvist.
– Om man växer upp i ett annat land kommer man inte ha samma kunskaper som de som växt upp här, men man kommer ha andra.
Det som frustrerar henne är också hur enkelt det verkar vara för hennes svenskfödda kollegor att byta jobb. Att även de som varit timanställda och vikarier med mycket kortare erfarenhet än hon fått nya tjänster på andra bibliotek.
– De hittar jobb, men det gör inte jag som varit fastanställd länge. Så nu kan jag påstå att det är mycket svårare att byta jobb som bibliotekarie om man har utländsk bakgrund.
Det är många år sedan hon började leta efter en ny tjänst.
– Ibland svarar de inte, ibland säger de att ditt cv är väldigt bra men vi har gått vidare med en annan kandidat. Det här väcker en sådan ilska att jag ångrar mitt yrkesval.
Om det hade varit mer blandade arbetsplatser tror jag att vi hade kunnat dra in fler användare.
Hon säger att hon är en pragmatisk person, en som inte blir bitter och sätter sig i soffan, utan som agerar. Och nu funderar hon på att skola om sig, byta yrkesbana, helst till ett fält som präglas av en större mångfald. För i de branscherna tänker hon att arbetsgivarna kanske är mer öppna för att rekrytera folk från andra länder.
Samtidigt tycker hon att biblioteken också borde spegla samhället i stort.
– Det är fortfarande en del av befolkningen som biblioteken inte lyckas nå. Om det hade varit mer blandade arbetsplatser tror jag att vi hade kunnat dra in fler användare.
Hon hoppas att om problemet uppmärksammas mer, att det då kan bli en förändring.
– De säger att biblioteken måste öppnas, att de ska ta emot bibliotekarier med andra språk. Men om man vill locka fler utlandsfödda måste det vara en mer välkomnande yrkeskår. Och det hänger på arbetsgivarna – de måste vara bra förebilder.
