Fredrik Tersmeden står och bläddrar i en arkivlåda med universitetshandlingar från 1800-talet när det ringer.
Han lyssnar en stund, säger sedan:
– Det bästa är om jag kan hämta dem själv vid halv fem.
Han stoppar tillbaka mobilen i kavajens innerficka.
– Det var blomsterhandeln. Någon har skickat blommor. Jag gissar att det har med hedersdoktoratet att göra.
Kan man bli en kändis som arkivarie? I så fall är Fredrik Tersmeden det. I varje fall i Lund där han är en välbekant profil, alltid propert klädd i två- eller tredelad kostym. Och så den anslående mustaschen, som han burit sedan 1991.
– Jag brukar säga att jag är en flug- och kavajman, säger han.
Hans arbetsplats är i Arkivcentrum Syds anläggning i Lund. De enorma lokalerna innehåller 450 000 hyllmeter material från olika arkiv. Fredrik Tersmeden arbetar med det som tillhör Lunds universitet och utsågs nyligen till hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten och promoveras i maj. Han är en uppskattad författare och föredragshållare med en bred kunskap om allt från studentliv och lundensisk litteratur till administrativ historia.
– Jag fick ett mejl sent en eftermiddag där de frågade om jag ville acceptera att bli hedersdoktor. Och det ville jag gärna! Det är en stor ära. Jag har sällan svarat så snabbt på ett mejl som på det, säger han och ler brett.
Att han skulle bli arkivarie var inte självklart när han flyttade till Lund på 1990-talet.
– Jag hade först en tanke om att jobba på museum och läste därför konstvetenskap utöver historia. Men så engagerade jag mig i studentvärlden och började arbeta med arkiven på Helsingkrona nation och Akademiska föreningen. Och insåg att jag gillade det.
Vad var det du gillade?
– Allt. Yrket är omväxlade och innehåller allt från teoretiskt skrivbordsjobb till praktiskt fysiskt arbete i arkiven.
Arbetet ger en direktkontakt med det förflutna.
– Det är en speciell känsla i att stå och hålla i ett dokument som varit i händerna på någon annan för tvåhundra år sedan. Jag är kanske den första som läser dokumentet sedan det skrevs. Att vara arkivarie är att umgås med döda människor. Och komma dem riktigt nära ibland.
Men vad en arkivarie gör är fortfarande oklart för många.
– Jag får ofta förklara vad jag jobbar med. ”Jaha, du har hand om böcker?”. Nej, vi har hand om det icke-tryckta. ”Jaså, du är bra på gamla hus?”. Nej, då har du rört ihop det med antikvarie.
Men i och med att släktforskning – som Fredrik Tersmeden uttrycker det – ”blivit en svensk folksport” håller bilden på att ändras.
Han tror att arkivarierna själva kan skynda på utvecklingen.
– Mitt råd är: ta chansen att vara utåtriktade. Engagera er i Arkivens dag och håll ett föredrag. Så att vi lyfter arkiven och får dem att synas, säger han.
Han menar att många tror att arkivarier jobbar med det förgångna.
– Vi jobbar med framtiden. Vi sparar och ordnar det gamla och dagsaktuella så att det ska kunna användas i framtiden. Så att det ska gå att förstå och hitta i. Lite som på ett bibliotek.
Som arkivarie är han även detektiv ibland. Som i fallet med botanikstudenten från Lund som försvann under en expedition till Söderhavet på 1890-talet.
– Det började med att en släkting till honom hörde av sig och berättade att det gick en massa rykten om att han hade blivit uppäten av kannibaler. Fanns det någon sanning i det? Jag började rota i det. En kollega på Botaniska museet hjälpte mig att hitta en del detaljer om själva expeditionen, och med hjälp av dem och lite sökningar på nätet fick jag indikationer på att han tagit sig med en lastbåt till Amerika. Han följde inte med expeditionen tillbaka till Lund, men blev alltså inte uppäten, utan emigrerade till Amerika.
Nybliven och stolt hedersdoktor i Lund. Arkivarien Fredrik Tersmeden får sin lagerkrans i samband med promoveringen i Domkyrkan i maj.
Foto: Julia Lindemalm.
En annan speciell händelse var när Fredrik Tersmeden blev inbjuden av Per Karsten, dåvarande chef för Historiska museet i Lund, till en gravöppning.
– Han involverade mig när man skulle plocka upp den gamle biskopen Winstrup ur kistan i Domkyrkan. ”Det är klart att du ska vara med här, du är ju road av historia”, sa Per Karsten. Så jag fick vara med och lyfta på locket till en välbevarad 1600-talsmumie. Det är ju inget normalt arkivariejobb, men visar att om man är lite nyfiken kan man som arkivarie få vara med om väldigt spännande saker.
Fredrik Tersmeden tystnar för en sekund, säger sedan med ett skratt:
– För att sammanfatta: jag packar mest upp gamla handlingar, men har alltså vid något tillfälle packat upp en kropp också.
Samlat på flugor sedan gymnasiet
Uppväxt i: Göteborg samt Solna och Vasastan i Stockholm.
Utbildning/studier: Fil kand på kulturvetarlinjen, oavslutade forskarstudier i historia, kompletterande utbildning i arkivkunskap och paleografi; allt vid Lunds universitet.
Karriär: Ombudsman för Akademiska Föreningen 1999-2000, assistent vid kultur- och fritidsförvaltningen i Lunds kommun 2000, arkivarie vid Landsarkivet i Lund 2002-2003, arkivarie vid Lunds universitetsarkiv sedan 2004.
Förebilder: Hans båda företrädare som arkivarier på Akademiska föreningen, Göran Larsson och PO Olsson, var viktiga mentorer, inte minst i konsten att berätta om och levandegöra samlingarna på ett underhållande sätt.
Kuriosa: Har samlat på flugor sedan han gick i gymnasiet. Äger en bra bit över hundra. Har spelat varieté på Kiviks marknad och varit stadsguide för Prins Daniel. Pekade bland annat ut Pehr Henrik Lings gamla fäktsal i Liberiet och konstaterade att det var ”Lunds första gym”.