DIK: Oroande att grupperna sticker ut så mycket

Att det är fyra gånger högre arbetslöshet bland bibliotekarier och arkivarier som är födda utomlands förvånar inte DIK:s förbundsordförande Anna Troberg.

– Det här är något som vi anat utifrån de rapporter och undersökningar vi gjort tidigare. Så det är ingen överraskning, men det är anmärkningsvärt.

Hon säger att gapet i arbetslöshet får stora konsekvenser, på flera nivåer.

– För individen som utsätts för den här diskrimineringen är det fruktansvärt. Man har utbildningen, man har kompetensen, men ändå får man inte ett jobb för den man råkar vara.

Den bristande mångfalden påverkar också de som besöker biblioteken och arkiven, enligt Anna Troberg.

– Bibliotek och arkiv ska vara öppna demokratiska rum för alla, de ska reflektera samhället. Om vissa väljs bort på grund av vilka de är blir det svårt för besökarna att spegla sig i dem som de möter.

Sist men inte minst är den höga arbetslösheten bland utrikesfödda ett problem för samhället, anser Anna Troberg.

– Dels har många kommuner svårt att hitta utbildade bibliotekarier att anställa, och här finns det uppenbarligen personer som inte får jobb fast det finns en brist. Sedan har många bibliotek ett behov av att bredda språkkompetensen, och här får man en utbildad bibliotekarie som också har ett eller flera extra språk.

Om vissa väljs bort på grund av vilka de är blir det svårt för besökarna att spegla sig i dem som de möter.

Att mångfalden är så låg bland bibliotekarier och arkivarier, med tio procent utrikesfödda, ser Anna Troberg även det som anmärkningsvärt.

– Bibliotek jobbar väldigt mycket med mångfald och inkludering och då kan det naturligtvis bli en jobbig sanning att det faktiskt ser ut så här i sektorn. Det är oroväckande att grupperna sticker ut så mycket.

Bibliotekarier som Magasin K pratat med vittnar om stora svårigheter att få jobb, men också om utsatthet och utanförskap på arbetsplatsen. Anna Troberg känner igen bilden, som även framkommit i DIK:s senaste rapport om hot och hat.

– DIK gör arbetsmiljöundersökningar med jämna mellanrum och vi kan se att de som möter allmänheten i större utsträckning blir utsatta. Och när det kommer till för hot, hat och trakasserier gäller det framför allt rasism och hbtqi-hat i olika former.

Hur hjälper DIK den som utsätts för trakasserier eller tillmälen?

– Det är vårt jobb som fackförbund att ta den fighten, för att våra medlemmar ska ha någon på sin sida. Det lokala facket och våra ombudsmän finns för hjälp och stöd. Och det är viktigt att man hör av sig varje gång det händer, för om det inte lyfts fram i ljuset kan vi inte jobba med det.

Vad gör förbundet mer övergripande för att förändra situationen?

– Framför allt jobbar vi för att öka kunskapen. Vi ordnar likabehandlingskurser, samlar in jämlikhetsdata när vi skickar ut enkäter och gör undersökningar. Sedan fortsätter vi ha koll på arbetsgivarna, att de har handlingsplaner och att de agerar när något händer.

Vad är planerna framåt?

– Mångfald är ett av styrelsens prioriterade områden för det här året och nästa. Vi behöver se till att nå ut med vad facket är i Sverige till människor som kommer från andra länder. Vi måste visa att vi kan hjälpa till och också få en större mångfald bland lokalfackliga, det är viktigt för den interna demokratin.

– Samtidigt är det här ett samhällsproblem, där alla organisationer och personer – inte bara facket – har ett ansvar för att uppmärksamma rasism och diskriminering när man ser den. Det är viktigt att vara medveten. Och som fackförbund är det viktigt att vi är aktiva i det offentliga samtalet och visar var vi står.