– Jag kan inte lämna den här drömmen ogjord medan jag lever. Det var känslan. Om det så är med mina sista krafter så ska det göras.
Det säger Pamela Schultz Nybacka om beslutet att starta förlag – något hon bestämde sig för som långtidssjuk under pandemin. Men det var ingen spontan ingivelse.
– Jag har burit med mig tanken sedan jag var åtta år. Jag slukade allt av Astrid Lindgren och noterade plötsligt siffror och namn på första sidan och tänkte: “Wow, vad är det här?”. Var är boken tryckt, vad är det för förlag? Astrid Lindgren har inte suttit själv och knåpat för att jag ska kunna hålla boken i min hand, det finns ett stort och spännande sammanhang.
För fyra år sedan grundade hon bibliotekarieprogrammet på Södertörns högskola. Hon har också ansvarat för utbildningar i förlagskunskap på Stockholms universitet. Med det egna förlaget Resonate, som är ett sidoprojekt, vill Pamela Schultz Nybacka göra världen lite bättre enligt tre ledord: tanke, omtanke och eftertanke. Förlagets första utgivning – Sensuous knowledge av Minna Salami – beskriver hon som en ”fin kritik av den vita patriarkala kunskapstraditionen och vad den missat”.
– Jag vill ge ut böcker med idéer som skapar genklang i världen.
”Det finns många berättelser i och kring biblioteken.”
Har du något drömmanus?
– Eftersom jag har inblick i biblioteksvärlden och vet vilken nyfiken och omvärldsbevakande yrkesgrupp det är, skulle jag gärna se en bok från en bibliotekarie. Jag har själv en pigg bibliotekarie på ena axeln, det är den som gör mig glad och inspirerad. Bibliotekarier har kraft. Det finns många berättelser i och kring biblioteken.
Så, drömbok: en bibliotekarie som skriver om att vara bibliotekarie?
– Absolut! Man har pratat om biblioteken allt för länge, på utbildningen försöker vi mobilisera studenter till att själva höja sina röster. När man läser ledarsidorna i olika tidningar… Det är mycket man önskar att folk visste om hur det är inifrån.
Pamela Schultz Nybacka har länge kämpat för all litteraturs existensberättigande. Hon har skrivit en avhandling om läspraktiker, däribland Harlequinböckerna, samt varit medgrundare till Romanceakademin, vars syfte är att främja och öka kunskapen om romance – som ofta får dras med nedsättande epitet som ”tantsnusk” eller ”chick lit”.
– Jag har alltid blivit upprörd av att viss läsning anses fin och annan ful. Ofta är det kvinnlig underhållning som skammas, utifrån okunskap och kvinnoförakt, istället för att ses som en del av den stora floran av läsning, säger Pamela, som själv fått sitt namn efter en romance-hjältinna.
– Människor är mångsidiga och måste även gälla i litteraturen. Vem sjutton läser samma bok på universitet som på stranden?
”Båda branscherna utgörs av människor som inte själva vill ha så mycket uppmärksamhet, utan ser sig som en del av en helhet och ställer sig i kulturens tjänst.”
Du som har en fot i båda världar, ser du några likheter mellan biblioteken och förlagen?
– Båda utgörs av människor som inte själva vill ha så mycket uppmärksamhet, utan ser sig som en del av en helhet och ställer sig i kulturens tjänst. Man möjliggör böcker genom utgivning, möjliggör läsning genom utlåning. Bibliotek och förlag kompletterar varandra så himla väl, det vore bra om det fanns större kunskap om bådas förutsättningar och uppdrag.
Upplever du en schism dem emellan?
– Biblioteken har länge slagits för fri kunskap för alla, medan förlagsbranschen säger “vänta, vi som tar fram materialet, hur ska kunskapen se ut om den inte genomgår någon kvalitetsgranskning?”. Olika intressen blossar upp då och då, men jag tycker mig se fler forum och frågor där man närmar sig varandra.
Bilden av bokförlag bygger ofta på missuppfattningar, menar Pamela Schultz Nybacka.
– Många i biblioteksvärlden tror att man bara tänker på profit, så är det inte. Hade man velat bli rik som ett troll hade man valt en annan bransch helt klart, säger hon och skrattar.
– Jag satsar inte på en lyxvilla i Marbella liksom. Jag blir tacksam om det går runt efter ett tag.
