De senaste åren har DIK sett en ökad oro för otillbörlig politisk påverkan samt för hat och hot från besökare bland sina offentliganställda medlemmar. För att följa upp oron skickade förbundet ut en enkät till dessa medlemmar med fokus på demokrati, öppenhet och stämningar i det offentliga samtalet.
Av de svarande tror 53 procent att tonaliteten i den senaste valrörelsen ökat risken för hot och hat mot den egna verksamheten eller på den arbetsplats där de arbetar. I fritextsvaren beskrivs bland annat att kvinnor med slöja blivit hotade, att medarbetare blivit kallade bög som skällsord av besökare och hur brukare och besökare valt bort anställda på grund av hudfärg. Det finns också beskrivningar av politisk skadegörelse som förstörda regnbågsflaggor eller hakkors målade i entrén.
Sammanlagt uppger 205 av de svarande att de blivit uppvaktade av politiker eller högre tjänstemän med krav eller önskemål om förändringar i verksamheten vid sidan om ordinarie beslutsvägar. Utöver dessa personer finns en oro bland ett ytterligare antal svarande för att fler politiker ska börja ”gå vid sidan av ordinarie beslutsvägar för att påverka kulturens innehåll”.
Enligt rapporten finns det bland fritextsvaren en kritik mot politiker generellt, samtidigt som de sammantagna svaren ger en tydlig bild av att Sverigedemokraterna utmärker sig. En svarande skriver att det förekommer ”outtalade regler”, som att ”man inte får ta in artister som anses vara SD-kritiska” och en annan beskriver en ”önskan om minskning när det gäller litteratur på annat språk än svenska”.
De enskilt mest förekommande kommentarerna i samtliga fritextsvar rör hotet mot frågor som rör jämställdhet, hbtq och mångkultur.
De enskilt mest förekommande kommentarerna i samtliga fritextsvar rör hotet mot frågor som rör jämställdhet, hbtq och mångkultur. Det kan vara ”forskning om genus / antisemitism som ifrågasätts” och ”trakasserier för en utställning på teman som berör maskulinitet och hbtq”.
Andra svaranden lyfter hur fakta och vetenskap ifrågasätts när den går på tvärs med den världsbild som kritikerna har. En medlem beskriver ”döds- och bombhot om vi publicerar något som rör kontakter mellan Sverige och den muslimska världen under vikingatiden eller att vi hittar krigargravar med kvinnoskelett”. Sammantaget anser 70 procent att det allmänna förtroendet för öppenhet och demokrati har minskat.
Nära sex av tio svarande i enkäten uttrycker också en oro för att deras verksamhet kommer att begränsas. Oron rör dels ekonomiska nedskärningar, dels otillbörlig politisk påverkan. Flera skriver också att de inte känner sig trygga med att det offentliga, alltså deras arbetsgivare, kommer att stå på deras sida.
Med anledning av rapportens resultat ställer DIK fem krav. Bland annat vill förbundet att Myndigheten för kulturanalys får i uppdrag att genomföra en granskning av otillbörlig politisk påverkan av offentlig kulturverksamhet, som arkiv, bibliotek och museer. DIK vill också att Kulturrådet ska inrätta en riskdelningsmekanism så att arrangemang som bedöms ha ett större behov av säkerhet får extra resurser.
Ett annat krav rör de offentliga arbetsgivarna, som enligt DIK borde ta ett större ansvar för nya hot mot medarbetarna samt ha ett ökat fokus på strukturerat arbetsmiljöarbete. Bland annat betonar förbundet att varje arbetsplats ska ha nedskrivna och kända rutiner för att hantera incidenter, att personalen bör få utbildning i att hantera svåra situationer och att ensamarbete inte ska förekomma i publika miljöer.
