Intill entrén på Malmö stadsbibliotek står ett bord med utgallrade böcker.
En tia för en roman av Jonas Gardell.
Lika mycket för en Viveca Sten.
Det ser lite utplockat ut.
Men bordet fylls regelbundet på med nya fynd. Varje år köper biblioteket i Malmö in 30 000 nya böcker. Ungefär lika många måste gallras ut.
– Det är lite så: en bok in, en bok ut. Annars går det inte. Det låter hårt, men systemet bygger på det, säger Sofia Murray, bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek.
Hon har, liksom kollegorna Marie Lassen och Daniel Björklund, lång erfarenhet av gallring. Vi träffas i ett personalrum intill barnavdelningen. Bredvid en liten soffgrupp står flera hyllmeter med barnlitteratur.
– Det är böcker som inte längre får plats ute i själva barnbiblioteket, trots gallring. Hur skulle det då se ut om vi fick 30 000 nya böcker årligen och inte gallrade bort något alls, säger Marie Lassen, barnbibliotekarie med 40 års erfarenhet.
”Har man jobbat länge lär man sig att se trender och tendenser – vad ska jag spara, vad behöver jag inte spara?”
Barnböcker är relativt lättgallrade, anser hon. Hon gallrar lite varje dag.
– Böcker som är trasiga, skadade, fläckiga eller fula ska bort. Vi har ett litteraturfrämjande uppdrag att sköta samlingarna. En aktuell och fräsch samling gör besökarna mer rädda om böckerna och lockar till läsning, säger Marie Lassen.
Daniel Björklund håller med. Han arbetar främst med facklitteratur.
– Där är aktualitet väldigt viktigt. Just nu håller vi på och städar i juridiken och där ser man hur snabbt böcker åldras, säger han.
– För att inte tala om reseguider. Där kommer det nya upplagor varje år.
Bokbordet i Malmö stadsbiblioteks entréhall fylls regelbundet på med nya gallrade böcker.
Foto: Nicklas Nordström
För Marie Lassen är det inte känslomässigt svårt att rensa i hyllorna. Hon tycker tvärtom att det är kul att gallra.
– En del av mina kollegor är lite för snälla, om jag ska vara ärlig. Har man jobbat länge lär man sig att se trender och tendenser – vad ska jag spara, vad behöver jag inte spara? Däremot skulle jag önska mig mer tid till gallring. Jag skulle gärna få in det på schemat, säger hon.
Till sin hjälp har hon ett årsgallringshjul.
– En månad går vi igenom böcker för 6-8-åringarna, en annan månad böcker på världens språk. Har man inget årsgallringshjul att gå efter blir gallringen kanske inte av.
Inställningen till gallring är olika på olika bibliotek, enligt Sofia Murray.
– På vissa bibliotek är man mer inriktad på att bevara, på andra vill man ha rörelse i samlingarna. Men de som vill bevara får det trångt på hyllorna och magasinen, säger hon.
”På vissa bibliotek är man mer inriktad på att bevara, på andra vill man ha rörelse i samlingarna.”
Daniel Björklund har jobbat på ett bibliotek som fokuserade på att bevara.
– Hyllorna bågnade av böcker som låg intryckta ovanpå varandra. När bibliotekarien som jobbat där i 30 år skulle gå ner i tid inför pensionen kom en ny kollega som genast började gallra. Det ledde till mycket gråt och tårar hos den äldre.
Att gallra är en del av bibliotekarieyrket, men det är inget man lär sig direkt. Det krävs rutin, ämneskunskap och vana, enligt Sofia Murray.
– Det behövs för att man ska kunna koppla bort sitt känslomässiga förhållande till böckerna. Jag är själv en sån som tycker att det är lite jobbigt med gallring, säger hon och skrattar.
– Ja, vi har haft våra duster, säger Daniel Björklund.
En gång behövde de göra en större gallring bland offentligt tryck i magasinet.
– Ni fick trösta mig när vi stod och slängde delar av de fina samlingarna Men det var bara att göra det. Vi har ju inget unikt material, säger Sofia Murray.
Förr gjorde man nya böcker av gamla genom att klippa ut bilder och text från gallrade böcker. Marie Lassen visar ett exempel som Malmö stadsbibliotek har sparat i sina magasin.
Foto: Nicklas Nordström
Att gallra kan även leda till överraskningar.
– Ibland hittar man konstiga saker som använts som bokmärken. Som chokladkakor, säger Daniel Björklund.
– Jag har hittat en blodkorv, säger Marie Lassen och alla skrattar. Men även pengar, räkningar och testamenten.
Därför är det bara en bråkdel av alla utgallrade böcker som är i så bra skick att de hamnar på försäljningsbordet vid entrén. Det mesta körs till återvinning.
Gallringen väcker även känslor hos allmänheten och har lett till debatter i pressen.
– Det blev en debatt i samband med en större gallringsprocess på stadsbiblioteket. Jobbar man inte i biblioteksvärlden kan det se hemskt ut att vi slänger böcker. Men den absoluta majoriteten av de böcker vi gallrar är söndertuggade pekböcker och böcker som haft en blodkorv som bokmärke, säger Sofia Murray.
Pliktleverans
Enligt lagen ska Kungliga biblioteket få in ett pliktexemplar av allt som ges ut i Sverige – böcker, tidskrifter, reklamblad, film, musik och spel. Syftet är att samla in och bevara landets kulturskatt.
