Annons:
Bildmuseet

DIK: ”Lokala lönerevisioner ska inte styras av inflationen”

Uppskruvande lönekrav kan spä på inflationen, men DIK:s lönepolitik ligger fast. ”Det är en policy som är tänkt att fungera oavsett ekonomin”, säger förhandlingschef Magnus Berg.

High angle shot of two businesswomen shaking hands in an office

Inför den stundande avtalsrörelsen betonar DIK att många av förbundets medlemmar har för låga löner, sett till utbildning och kvalifikationer. Därför är det viktigt att de inte halkar efter ytterligare som en följd av inflationen.

Foto: Istock

Våren 2023 ska fackliga företrädare och arbetsgivarorganisationer teckna runt 450 kollektivavtal som omfattar ungefär 2,2 miljoner anställda. Klart är att den höga inflationen blir en viktig fråga i den stundande avtalsrörelsen. Riksbankens mål är att på sikt få ner inflationen till 2 procent. I september låg den på 9,7 procent, vilket är det högsta på decennier.

Under 1980- och i början av 90-talet hade Sverige höga löneökningar, men i realiteten blev det en negativ löneutveckling eftersom det eldade på inflationen. När nu inflationen stiger igen är det därför många experter som varnar för att uppskruvande lönekrav kan spä på inflationen i en spiral där högre löner som ska matcha inflationen i sin tur leder till högre inflation.

Samtidigt går DIK alltså ut med att förbundets lönepolitik ligger fast, oavsett inflations- eller kostnadsläge.

– Vi har en lönepolitik som bygger på ett processtänk, den påverkas inte av enskilda avvikelser, utan har medlemmen i fokus. Alla våra avtal slår fast vad som ska driva lön: ansvarsgrad i tjänsten, svårighetsgrad och hur väl man uppfyller målen. De flesta av våra medlemmar har också löneavtal utan siffror, säger DIK:s förhandlingschef Magnus Berg.

DIK:s inställning är att fackförbunden – precis som arbetsgivarna – behöver bidra till en långsiktigt hållbar lönepolitik och ta ett samhällsansvar.

Vilket ansvar har DIK som fackförbund att inte driva på inflationen?

– DIK är ett litet förbund – det är inte vi som kommer sätta i gång en inflationsspiral. Så vi behöver inte ta lika stor hänsyn till det som en stor aktör, vi ska ta lagom mycket ansvar. Det vi säger är att vi inte ska använda inflationen som en motivering till höga löneökningar, säger Magnus Berg.

Magnus Berg, förhandlingschef på DIK. Foto: Alexander Donka

När inflationstakten överstiger löneökningstakten kommer den anställda, trots en löneförhöjning i kronor, kunna köpa färre varor och tjänster. Resultatet är en så kallad negativ reallöneutveckling, något som de flesta arbetstagare riskerar att få i år, så även DIK:s medlemmar enligt Magnus Berg.

– Det finns inget som tyder på något annat. Riksbanken lovar att inflationen ska minska nästa år, men pratar vi en inflation på nära tio procent är det troligen väldigt få medlemmar som kan få reallöneökningar.

Med det sagt så framhåller DIK att många av förbundets medlemsgrupper har för låga löner sett till utbildning och kvalifikationer. Här framhåller förbundet att dessa grupper inte får halka efter ytterligare som en följd av inflationen.

– Generellt sett är kulturen lågvärderad, det kan man inte komma ifrån. Sedan har flera av våra yrkesgrupper kommunen som enda arbetsgivare. En bibliotekarie kan exempelvis inte på samma vis som en kommunikatör höja sin lön genom att gå från offentlig till privat sektor. Det har gjort att lönerna inte hängt med uppåt, säger Magnus Berg.

Kärnan i förbundets lönepolitik är alltså att det är medarbetarens ansvar och prestation som ska ligga till grund för lönen. Man understryker också att lönen ska sättas lokalt och att det till stor del är den lokala ekonomin som ska styra löneökningarna, där ett företag, en kommun eller myndighet som går bra ekonomiskt ska kunna ge ut större löneökningar och premiera goda prestationer.

­– Det vi vill är att de fackliga företrädarna som har dialog med arbetsgivaren kring löneprocessen ska vara delaktiga redan i budgetarbetet. Det gör att de tidigt kan säga att det behövs en satsning på bibliotekarierna eller arkivarierna innan budgetutrymmet är satt.

Det ingår väl att de fackliga företrädarna samverkar kring budgeten?

– Absolut, budgeten ska samverkas och mbl-förhandlas. Men många arbetsgivare tänker inte på det och då får våra företrädare inte chansen att yttra sig. Det här är något vi vill nå ut med till våra förtroendevalda, säger Magnus Berg.

Magnus Bergs 3 bästa tips inför löneförhandlingen
  1. Vad uppmärksam på om arbetsgivaren pratar om andra säker än ansvar, svårighetsgrad och prestation just för dig. ”Jag kan se framför mig att många kommer lyfta skenande kostnader och elpriser, att det är tufft. Men de är bundna av löneavtalet, så ta inga sådana argument”.
  2. Läs löneavtalet för att få koll på vad som ska ge bättre löneutveckling. ”Alla löneavtalen i de olika sektorerna och branscherna är lite olika, så kolla upp vad som står i just det avtal som gäller dig.”
  3. Ställ frågan till chefen: Vad ska jag göra för att få bättre lön framöver? ”Det ska vara en löpande dialog så att du har tid att rätta till sådant som ligger till grund för en bra löneutveckling”.

I samband med finanskrisen under 1990-talet genomfördes en rad reformer för att sänka arbetslösheten och stabilisera priserna. Det resulterade bland annat i det så kallade industrimärket som innebär att den internationellt konkurrensutsatta sektorn, i praktiken exportindustrin, ska vara lönenormerande. Nyligen kom facken inom industrin överens om löneökningar om 4,4 procent, en siffra som alltså är tänkt att utgöra märket i avtalsrörelsen 2023. DIK:s syn på industrimärket är kluven.

– Det har skapat en enorm stabilitet på arbetsmarknaden och faktiskt bidragit till att vi inte fått tillbaka inflationsspiralen som vi hade på 1980- och 90-talen. Men att andra sektorer än industrin, som statliga myndigheter, kommuner och regioner, tittat mycket på industrimärket och ofta lagt sina lönebudgetar utifrån det, det har inte alltid varit bra för DIK:s medlemmar. Tanken är att arbetsgivaren ska kunna ge större löneökningar om det går bra, men industrimärket har nästan blivit ett tak snarare än ett golv, säger Magnus Berg.

”Tanken är att arbetsgivaren ska kunna ge större löneökningar om det går bra, men industrimärket har nästan blivit ett tak snarare än ett golv.”

I privat sektor har DIK på de flesta arbetsplatser avtal med så kallad stupstock, vilket innebär att man sätter en siffra i avtalet men att lokala parter kan komma överens om en annan siffra. De flesta av medlemmar inom exempelvis scenkonst, public service och ideell sektor har alltså en förhandlingsbar siffra i sitt avtal.

Majoriteten av förbundets medlemmar har däremot sifferlösa avtal. Här gick Kommunal nyligen ut och sa att de inte kan acceptera att deras medlemmar ensamma tar ansvar för att inte spä på inflationen, ”medan tjänstemän med sifferlösa avtal glider förbi det märke som fack och arbetsgivare inom industrin enas kring”.

Vad säger du om den kritiken?

– Det finns, framför allt från LO-håll, en kritik och en oro för de sifferlösa avtalen eftersom man ser att de över tid har gett bättre löneutveckling. Men oron för att de sifferlösa avtalen skulle dra i väg tycker jag är obefogad. Vi på DIK kan också med fog säga att våra medlemmar inte är överbetalda, säger Magnus Berg.

Ämnen i artikeln:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev


Kraven på kommunikatörerna

Aktuella ämnen:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Varje vecka skickar Magasin K ett nyhetsbrev med veckans viktigaste artiklar från tidningen och andra tips. Medlemmar i DIK får automatiskt nyhetsbrevet. Är du inte medlem så anmäler du dig till nyhetsbrevet här.