DIK har de senaste åren haft en oskriven praxis att inte boka in möten med Sverigedemokraterna eller bjuda in deras representanter till förbundets arrangemang, som panelsamtal eller seminarier. Men i samband med sin eftervalsanalys har förbundsstyrelsen nu beslutat att ändra sin praxis.
– Tidigare har vi inte sett någon mening med att ha samtal med SD då de står väldigt långt ifrån våra ståndpunkter samt att de haft en mindre reell makt. Men i och med årets val och Tidöavtalet är situationen en annan. SD kommer ha stor reell makt över de sektorer som våra medlemmar arbetar inom och då är det viktigt att även kunna påverka dem i den riktning vi vill, säger Anna Troberg.
Ordagrant lyder styrelsens beslut ”att DIK kan i det politiska påverkansarbete som gagnar våra medlemmars intressen kontakta och boka in möten med politiker från alla partier i riksdag, region eller kommun”.
Flera andra fackförbund och fackliga centralorganisationer diskuterar nu förhållandet till SD. I den debatten finns det de som varnar för att facken ska dras med i de normförskjutningar som de menar kommit med valrörelsen och regeringsskiftet. Vad tänker du om det?
– Nu har SD så stor politisk reel makt att hela regeringen vilar på att SD stödjer deras frågor. I vår kulturpolitiska rapport skiljde SD ut sig betänkligt i sin syn på kulturen. Och även om man i Tidöavtalet säger att armslängden ska behållas så pratar man om typiska SD-förslag, som en kulturkanon. Så det är tydligt att SD håller i taktpinnen och då måste vi kunna påverka även där.
Men hur ser du på att DIK potentiellt sett skulle kunna anses bidra till de här normförflyttningarna, genom att förbundet nu kan föra samtal med SD?
– SD står fortfarande för samma saker, men tidigare hade de mindre makt att agera på sina åsikter. Nu när de har makten att förskjuta normerna måste vi aktivt vara med och bromsa det, bedriva ett effektivt påverkansarbete och vakta de sakpolitiska frågor som är viktiga för våra medlemmar.
– Vi har under lång tid varit väldigt tydliga med vad vi tycker om SD:s politik, deras elastiska förhållande till demokrati och deras kulturpolitik, och det kommer vi fortsätta vara. I det finns det ingen förflyttning, säger Anna Troberg.
