“Olagligt”, “integritetskränkande”, “grogrund för ett angiverisamhälle”. Det M-ledda styret har kritiserats hårt för den punkt i Tidöavtalet som säger att kommuner och myndigheter måste informera Migrationsverket och Polisen – om de i sin verksamhet upptäcker personer som vistas i Sverige utan tillstånd.
”Genom informationsplikten ska möjligheterna att leva i landet utan tillstånd försvåras” lyder bland annat skrivelsen i Tidöavtalet.
Detta har fått hård kritik av oppositionspartier, organisationer och människor som just jobbar inom offentlig verksamhet som sjukvård, bibliotek och skolor. En av dem som är starkt kritisk är Karin Råghall, bibliotekarie i Umeå. Hen säger sig inte ha stött på någon inom biblioteksväsendet som ”tycker att förslaget är en bra idé precis”.
– Det går emot hela bibliotekens grundfundament. Vi ska jobba för och vara till för alla, det är vår viktigaste utgångspunkt. Angiveri är inte förenligt med det.
Karin Råghall säger att hen och hens kollegor i Västerbotten tidigare varit med om att papperslösa inte vågat komma till språkcaféer som biblioteken anordnat – i rädsla för att polisen ska dyka upp.
– Oron har funnits en längre tid men den har växt i och med regeringsskiftet. Jag har träffat många papperslösa genom åren och jag blir så ledsen över att man riktar in sig på en grupp som redan har det otroligt tufft.
På Borås stadsbibliotek diskuteras också frågan bland de anställda – ”oron finns i alla organisationer som jobbar på politiskt uppdrag”, som Åsa Maria Berg Levinsson, mångspråksbibliotekarie, uttrycker det.
– Enligt lag ska vi vara ett öppet rum dit alla får komma – då kan man samtidigt inte ange folk som kommer hit. Det går inte ihop, säger hon och fortsätter:
– Det blir en krock mellan ideologi och lag i som oroar i branschen. Risken är att vi får en lagtext som går att tolka på ett godtyckligt sätt, säger Åsa Maria Berg Levinsson.
Enligt Tidöavtalet kan det ”finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, till exempel i sjukvården. Undantag från informationsplikten behöver därför utredas närmare”.
Det är något som Lärarnas yrkesetiska råd tagit fasta på. I en artikel i tidningen Läraren kräver de att få bli undantagna från en eventuellt ny lag. Detta för att lärare ska verka för elevernas bästa – “inte agera informatörer åt polisen”.
– Vi önskar att lagen inte kommer till, det kan göra att lärare hamnar i ett läge där de känner att de måste bryta mot lagen, säger David Lifmark från Lärarnas yrkesetiska råd till tidningen.
Karin Råghall i Umeå resonerar likadant och anser att den föreslagna lagen är oförenlig med bibliotekslagen och bibliotekariernas uppdrag.
Så, hur ska det fungera i praktiken? Justitieminister Gunnar Strömmer (M) hänvisar frågan till migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M). Hon ställer inte upp på en muntlig intervju men svarar Magasin K kort via mejl.
På frågan om varför förslaget är bra hänvisar Maria Malmer Stenergard till att fler än 50 000 personer uppskattas befinna sig i Sverige utan tillstånd samt omfattande kritik från Riksrevisionen och Delegationen för migrationsstudier mot det svenska återvändandearbetet.
– För att vi ska bekämpa skuggsamhället är det självklart viktigt att ha kontroll över vilka som befinner sig i Sverige. Det är en fråga om förtroendet för svensk migrationslagstiftning, rättvisa och att vara lika inför lagen: har man fått ett beslut som säger att man inte har rätt att stanna i Sverige ska det följas.
Maria Malmer Stenergard (M) är migrationsminister.
Förslaget har fått hård kritik från flera håll, det talas om ett angivarsamhälle där flera yrkeskårer – lärare, kuratorer och bibliotekarier – plötsligt blir informatörer till polisen. Hur ser du på det?
– I Sverige ska ett ja vara ett ja och ett nej ett nej. Har man fått ett ja på sin asylansökan ska man så snabbt som möjligt komma in i samhället. Om man har fått nej ska man lämna landet. Tyvärr går tusentals människor under jorden varje år, och blir en del av ett växande skuggsamhälle där människor utnyttjas och inte minst barn far illa. Det måste vi bekämpa med full kraft, och de här förslagen är en del i det arbetet. Med det sagt, så ska utredningen också överväga vilka undantag som bör göras, skriver Maria Malmer Stenergard.
Vad blir konsekvenserna om man som bibliotekarie eller lärare inte följer detta?
– Som framhålls i Tidöavtalet kan det finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, varför undantag från en ordning med informationsutbyte och anmälningsplikt behöver utredas närmare. Jag vill inte föregripa utredningen.
Flera menar att förslaget strider mot den nuvarande bibliotekslagen, hur ska den nya lagen fungera tillsammans med den?
– Det kommer utredningen att se över, jag varken kan eller vill föregripa den, skriver Maria Malmer Stenergard.
Skulle förslaget bli verklighet är det i vart fall tydligt var bibliotekarien Karin Råghall står.
– Det är en etisk fråga för vår profession: ska vi vara till för alla eller inte? Svaret är givet för mig. Biblioteken ska ge alla tillgång till information, kunskap och kultur och det kommer jag att fortsätta arbeta för. Jag kommer inte att ange någon, säger Karin Råghall.
