En minut innan årets Nobelpris i litteratur skulle meddelas slog Maria Björkman på sändningen, lite i bakgrunden sådär. Själv var hon i färd med att översätta Nina Bouraouis ”Tillfredsställelse” när hon avbröts mitt i en mening – som inte blev klar, åtminstone inte den dagen.
– Jag fick en total chock. Jag hann krama om min hund, sedan började det ringa. Det var en oerhört märklig upplevelse. Jag är en väldigt tillbakadragen person, jag är van att sitta och trycka med hunden hemma.
Den franska romanförfattaren Annie Ernaux har bland annat skrivit självbiografiska ”Åren” – som Maria Björkman översatt för Norstedts förlag. Hon har även översatt ”En flickas memoarer” och författarens senaste verk som publicerats på svenska; ”Omständigheter”.
– Det var så mycket prat i förväg om att Annie Ernaux skulle få priset, i ”Babel” bland annat. Jag var riktigt förbaskad och helt övertygad om att nej, nu kommer hon aldrig få det. Akademien brukar ju vilja överraska, säger Maria Björkman.
”Jag var riktigt förbaskad och helt övertygad om att nej, nu kommer hon aldrig få det. Akademien brukar ju vilja överraska.”
Författaren hade inte getts ut på svenska på 25 år förrän Lisa Lindberg, förläggare på Norstedts, ”förälskade sig” i böckerna som Maria Björkman uttrycker det. Själv hade hon inte läst Ernaux när hon 2019 fick i uppdrag att översätta ”Åren”, en roman som sträcker sig från Annie Ernaux’s födelseår 1940 fram till 2008.
– Hon skiljer sig från många andra i att hon är så sval, saklig och nästan klinisk i sitt språk – samtidigt som hon verkligen kan sätta fart på känslorna. Hon tecknar en bild av klassamhället och utvecklingen av kvinnans villkor genom det personliga, men hon blir aldrig känslosam.
Varför tror du att Akademien valt Ernaux?
– Det ligger rätt i tiden om man vill bättra på sin image, att välja en kvinna och feminist. Det finns en hel del nya yngre kvinnor i Akademien nu också vilket påverkat, det är sunt och blir mer verklighetsnära. Hon är ingen som får pris av massa gamla gubbar.
En heltidsöversättare inom skönlitteratur översätter tre-fyra romaner om året säger Maria Björkman: ”Det kan låta mycket, men det är dåligt betalt vet du. Det är så dåliga villkor, det är tur att det finns arbetsstipendier – det krävs för att översättare ska kunna överleva”.
Hur lägger du upp arbetet?
– Jag är en sådan där hemsk människa som lägger mig klockan två på natten och sover tills jag vaknar. Jag brukar gå ut med hunden och tycker om att jobba på kvällarna, men jag har inga rutiner. Jag beundrar dem som schemalägger sig själva men jag pallar inte det, säger hon och tystnar.
– Jag tror att som översättare måste man trivas med att sitta ensam. Visst finns kollegor som hyr lokaler ihop med andra men det är ett ensamt yrke.
Att Maria Björkman drogs till översätteryrket tror hon beror på att hon själv är “lite hämmad”. “Det passar mig att följa någon annan och gå in i andras tankevärldar. Jag är ingen litteraturnörd, jag är mer intresserad av människor. Det intresset får man tillgodosett genom litteraturen”.
Foto: Ylva Sundgren
Maria Björkman, som alltid försöker vara originalet trogen, brukar börja med att läsa boken en gång och ”hoppas att den då lägger sig på någon undermedveten nivå”.
– Sedan börjar jag översätta, följer min intuition och hoppas att det funkar. Jag blir lätt osäker så jag vill inte tänka för mycket.
Det krävs självförtroende att förmedla någon annans ord?
– Prestationsångest har jag oavbrutet. Det svåraste med yrket är den ständiga plågan att brottas med dåligt självförtroende.
Men dina översättningar har ju nu mynnat ut i Nobelpriset?
– Haha, jo… Inför det är jag storögt betraktande. Jag blev väldigt glad och rörd, alla sa så snälla saker. Men även om jag någonstans vet att jag har översatt böckerna så känns det overkligt. Men det är ju inte bara jag, du måste skriva med den fantastiska redaktören Annika Hultman-Löfvendahl och förläggaren Lisa Lindbergs stora förtjänst!
”Det svåraste med yrket är den ständiga plågan att brottas med dåligt självförtroende.”
Blygsamheten hos Maria Björkman är genomgående. Men sedan hon debuterade som översättare 1996 har hon bland annat fått Stiftelsen Natur & Kulturs översättarpris och pris från Albert Bonniers 100-årsminne. Så, hur mycket betyder Nobelpriset för en översättare?
– Jag är bortskämd i att jag redan har gott om jobb. En kollega sa att det var en milstolpe, det kanske är så. Jag vet inte.
Vad gör du nu, sitter du och ruvar på ännu en Nobelpristagare?
– Kanske. Det var lustigt, litteraturkritikern Ulrika Milles sa i tv att hon hade två favoriter: Annie Ernaux och Nina Bouraoui. Och det är ju Bouraoui som jag jobbar med nu, jag ska lämna in min trettonde bok av henne nästa vecka.
Själv har hon ännu inte träffat Annie Ernaux – ”jag är väldigt skygg och brukar inte ha kontakt med författarna”.
Då blir det första gången på Nobelfesten?
– Ja, det blir spännande. Men själva Nobelfesten bävar jag faktiskt inför, även om jag känner att jag måste gå. Det är skräckblandad förtjusning.
Har du firat på något sätt som passar dig bättre?
– Vi hade ju en middag med förlaget. Det räckte för mig, jag var helt slut efteråt, säger Maria Björkman och skrattar.
Foto: Ylva Sundgren
