– Det är inget ekorrhjul direkt, det här livet är snarare som en evig Himalaya-hajk, ständiga berg och dalar. Det är tufft – men ger också en otrolig känsla av frihet.
Med femton år som frilansande egenföretagare i ryggen vet Karin Victorin, som med sina vitt skilda strängar på en närmast gigantisk lyra oftast nöjer sig med att kalla sig “producent”, vad hon pratar om. Att hon startade bolag från första början sammanföll med att hon gav sig in i tv-branschen, där så gott som alla är frilansare.
– Man kan ju bli anställd också såklart men jag ville ju fortsätta med andra typer av projekt, söka kulturstöd för scenkonst och ja, allt annat.
Det där “allt annat” är svårt att fånga i ett par meningar, men att hennes bolag heter “Wild Ride” ger en hint. Karin Victorin, som exempelvis tog burlesquen till Sverige, producerar smala konstutställningar, föreläser och forskar om genus och AI, castar deltagare till tv och skriver manus för realityshower. Bland annat, alltså.
Tvärtemot det råd som egenföretagare ofta får; att nischa sig och sitt varumärke.
– Allt hänger ihop eftersom det berör frågan om varför människor beter sig som de gör. Det är det jag går igång på. Men hur ska jag kunna ha en hemsida till exempel? Jag gör liksom “Naked attraction” och utforskar människans förhållande till robotar i en interaktiv föreställning på Orionteatern. Jag älskar kontraster, men hur förmedlar man det?
Det verkar ju funka ändå?
– Haha, ja. Samtidigt lever jag på en ganska låg lön, det varierar väldigt mycket under ett år. Framgång inom de här branscherna handlar också mycket om att vara “in the loop”, det är en stress och sårbarhet. Faller man ur ett tag kan folk glömma bort en.
Starta eget-sugen? Karin Victorin tipsar:
- Skaffa en redovisningsbyrå eller någon som kan hjälpa dig med det om du inte själv verkligen tycker att det är roligt.
- Var beredd på att det är tufft, men på många sätt mer stimulerande. Friheten, att du rår över dig själv är svårslagen.
- Hitta ett sätt – en hobby eller en plats – där du kan koppla bort jobbet helt.
- Om du vill utveckla din verksamhet eller gå in i nya branscher, planera tid och utrymme för det.
- Det kan bli ensamt ibland – träffa andra företagare för att utbyta erfarenheter.
- Försök så långt det är möjligt att jobba med kalenderåret så att även du faktiskt kan ta semester.
Fram till förra året hade Karin Victorin enskild firma. Nu har hon startat aktiebolag – dels för ekonomiska fördelar, dels för att det känns som ett “kliv upp” professionellt.
– För mig känns det fortfarande lite så…”ohhh, AB”, spännande. Det tog emot lite.
Det har lite mer business-klang?
– Precis. Jag har alltid stått på två ben, konstnärliga och akademiska projekt varvat med kommersiella tv-uppdrag som ger en helt annan inkomst. Att bara leva som konstnär med stora produktioner innebär i princip alltid att du jobbar ideellt i slutändan.
Upplever du att företagande ses som “lite fult” inom kulturvärlden?
– Oh, ja. Så är det inte i tv-branschen, det är befriande. Men jag kan se en skillnad nu jämfört med när jag började, det har börjat gå upp för folk att många konstnärer tvingas ut i företagande för att kunna försörja sig, säger Karin Victorin och tystnar.
– Samtidigt, jag älskar ju fulkultur. Och framför allt att ta in den i finkulturella rum, vilket också kan vara det akademiska rummet.
Så, vad krävs egentligen för att driva eget? Enligt Karin Victorin: att man är en “hunter”.
– Man måste vara en jägare, med alla sinnen på helspänn. Man kan aldrig slappna av. Jag försöker se till att ta tid för livet. Men det är svårt. Vad är det man brukar säga, energi går inte att skapa eller förstöra, du har bara en viss mängd att förvalta, säger hon och skrattar.
– För mig kan det vara vilsamt att gå in i ett tv-projekt där jag vet “okej, nu jobbar jag enbart med det här ett par månader”. Ett konst- eller akademiskt projekt som jag brinner enormt för kostar mer i energi, även om det ger supermycket energi tillbaka.
"Man behöver koppla bort jobbet helt ibland. För mig är det när jag är med mina hästar i naturen. Då stängs allt annat av” säger Karin Victorin.
En svindlande Himalaya-hajk som pågått i femton år. Man skulle kunna tro att det vore skönt att kliva av en stund, eller åtminstone slå sig ned på en bänk och hämta andan. Men ur Karin Victorin, nyss fyllda 50, forsar istället idéer på nya projekt, samarbeten och branscher att ge sig in i. Just nu jobbar hon med konstprojektet Chimera Cyborgs om AI och övervakningssamhället och funderar på att bli AI-konsult vid rekryteringar.
– Det är lite som David Bowie sa: “If you feel safe, you are not working in the right area”. Jag triggas av att utvecklas. Det kan man såklart göra som anställd också men som egen tvingas man kanske pröva vingarna lite mer.
Har du någon särskild dröm du vill förverkliga?
– Det fördelaktiga med det ekonomiskt osäkra livet jag valt är att jag har gjort allt jag vill göra längs vägen. Jag har också provat drömmar jag trodde jag hade och insett nej, det var inte det jag ville. Man måste ha tillit i det här ibland ganska jobbiga livet som jägare. Men jag vet att inte kommer att ångra mitt liv på dödsbädden.
