Så blev det dags att dra fram Tegnér igen, dikten från 1810 åldras inte:
Väl formar den starke med svärdet sin värld,
väl flyga som örnar hans rykten;
men någon gång brytes det vandrande svärd,
och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort.
Krigen kryper närmre, världen är osäker, och efter några veckors överväganden lämnade Sverige den utrikespolitiska hållning vi haft under mycket lång tid och som format vår roll i världen, genom att söka medlemskap i Nato.
I oroliga tider är grundreflexen att rusta, skydda, försvara: gränser, människoliv. Vad vi lätt glömmer bort är hur vi agerar försvarspolitiskt, fredsbyggande, och demokratistärkande på lång sikt. I oroliga tider händer det att verksamheter och intressen som syftar mot ungefär samma mål – i detta fall ett tryggt, fritt pluralistiskt Sverige och en trygg omvärld – ställs mot varandra. Givetvis ska vi skydda människors liv, men en trygg värld innehåller mer än luftvärnsrobotar och lustigt nog är det jämförelsevis billigt att bygga fred på andra sätt än med just svärd.
Jag var Sveriges första utsända kulturråd i Sydafrika, nu står den tjänsten tom och av de övriga åtta kulturrådstjänsterna i världen (alla för övrigt stationerade på norra halvklotet) kan fyra stycken komma att dras in. Kulturrådstjänsterna anses vara dyra. Som jämförelse har Sverige drygt trettio utstationerade försvarsattachéer, samt hundratals utsända diplomater.
Hedda Krausz Sjögren
var Sveriges första kulturråd vid ambassaden i Pretoria, Sydafrika. Hon är just nu knuten till Stockholms Konstnärliga Högskola där hon arbetar med att ta fram en ny strategi för internationalisering. Foto: Craig Smith.
De svenska kulturråden har i uppdrag att verka för internationalisering av svenskt kulturliv. Med det menas att skapa möjligheter för svenskt kulturliv att nå ut i världen, möta ny publik och även nya marknader, utvecklas, utbyta erfarenheter och kunskap bland annat. För denna verksamhet är kulturråden ofta av helt avgörande betydelse, vilket tretton representanter för svenskt kulturliv skriver i ett upprop i Dagens Nyheter 10/10.
Som kulturråd arbetar man också med att skapa djupare relationer med det land man är stationerad i, inte minst genom samarbete med det fria kulturlivet som är en viktig del av civilsamhället; viktig för demokrati, yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Kulturråden rapporterar och analyserar, kopplar ihop, skaffar finansiering, öppnar dörrar och arbetar i samverkan med andra delar av ambassaden eller andra svenska organisationer.
Konstens och kulturens själva kärna handlar om möten; att möta sig själv, möta publik, möten med samtiden, historien, naturen. Konsten slår långa bågar – eller för att tala med Tegnér – eviga – in i framtiden och bakåt i historien. Vart vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Konsten lotsar oss.
Jag varnade i våras för konsekvenserna vid urholkning av stödet till det internationella kulturutbytet. Nu hotar denna nedmontering. Det nationella perspektivet dominerar, Sverige är inte längre neutralt i omvärldens ögon, vilket kan komma att försvåra och förändra diplomatiska relationer för Sverige i många delar av världen, både i Afrika och Asien till exempel. Att i det läget dra ned på kulturrådsverksamheten som fungerar som en levande dialog mellan Sverige och världen är oövertänkt och ett slöseri med både resurser och investeringar. Snarare borde man satsa.
Men finns det inte andra sätt att arbeta med internationella kulturkontakter och -utbyten? Sverige har några få kulturinstitut ute i världen, svenskt näringsliv är till skillnad från till exempel tyskt och franskt inte några större sponsorer av kultur i internationella sammanhang, och sådant stöd är oftast projektrelaterat och inte strategiskt.
Ställ inte konsten och den internationella kulturverksamheten mot försvarspolitiken. Konsten, Det sköna, som Tegnér kallar den, är evig och vem vill inte investera i något som ger avkastning i evighet?
Och dikten är icke som blommornas doft,
som färgade bågen i skyar.
Det sköna du bildar är mera än stoft,
och åldren dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt: med fiken håg
vi fiska dess guldsand ur tidens våg.
Hedda Krausz Sjögren, skribent och producent, tidigare kulturråd i Pretoria, Sydafrika.
