1. Folkbiblioteken steppar upp. Det är tydligt att många av landets folkbibliotek nu kliver fram och visar vägen i kommunernas utvecklingsarbete. I Hultsfred har biblioteket gått i bräschen för inkludering och integration och i Helsingborg har man krokat arm med it-avdelningen för att medborgarna ska få det digitala stöd de behöver. Och när bibliotekens digitala backlist diskuterades stod det klart att såväl leverantörer som förläggare måste bli bättre på att fånga upp bibliotekariernas önskemål. ”Biblioteken är en stor del av bokmarknaden och en av förlagens största kunder, det ska vi inte glömma”, sa biblioteksforskaren Birgitta Wallin.
2. Den oklara digitalframtiden. En tredjedel av Sveriges vuxna befolkning läser en ljudbok eller en digital bok varje dag. Samtidigt ökar inte den digitala läsningen lika snabbt på biblioteken som på den kommersiella marknaden. Kanske är en bok i handen ändå en stor del av bibliotekets dragningskraft? Numera vet vi också att det är i ljudboken den digitala framtiden ligger. Här kämpar Författarförbundet för att deras medlemmar ska få en rimlig del av det pengaregn som streamingtjänsterna håvar in. Många bibliotek har inte heller råd att köpa in nya ljudböcker, fast önskemålen finns. Vi får hoppas att lösningen presenteras på nästa års bokmässa.
3. Bistra ekonomiska tider. ”Det är lättare att skära ner på bibliotekets programverksamhet än dess öppettider så det är viktigt att vi motiverar varför den behövs”, sa Kristian Schultz, bibliotekarie på Kulturhuset Kåken i ett samtal om strategisk programverksamhet. Oron han gav uttryck för bekräftades av Svensk biblioteksförenings nya ordförande Helene Öberg, med lång erfarenhet från rikspolitiken: ”Rent krasst har vi en tuff situation, där kommunerna nu sitter och tänker på hur de ska klara äldrevården”. Några timmar senare följde samma förenings generalsekreterare, Karin Linder, upp när hon kärvt konstaterade: ”De kommunala biblioteken kommer ha väldigt dålig ekonomi framöver. Det är en väldigt tråkig framtidsspaning”.
4. Bristen på bibliotekskollegor. Det faktum att hälften av landets bibliotekarier funderar på att byta jobb på grund av den allt tuffare arbetsmiljön låg till grund för det välbesökta seminariet Kompetensflykt från biblioteken. DIK:s ordförande Anna Troberg sa att ”väldigt många” arbetar ensamma, och att det absolut inte är något förbundet är för. Med dagens rekordlåga arbetslöshet händer det att det anställs ”bibliotekarier” utan utbildning på området, bara för att täcka upp. Panelen var ändå enig om att det behövs fler professioner på biblioteken, andra yrkesgrupper med kompetens att möta samhällets förändrade behov. Men att storstäderna satsar på socionomer är en klen tröst för den som tar kvällsskiftet helt själv.
”Behoven man ser och kompetensen man har överensstämmer inte alltid med efterfrågan hos allmänheten”
5. Glappet mellan förväntan och verklighet. Det finns en diskrepans mellan bibliotekariestudenternas förväntan på yrket och den verklighet de sedan möter, konstaterade Jonna Ulin, avdelningschef Göteborgs bibliotek och kulturhus i ett samtal om bibliotekens demokratistärkande uppdrag. Ett annat gap är det mellan bibliotekspersonalens kompetens och vad som faktiskt efterfrågas av besökarna. ”Behoven man ser och kompetensen man har överensstämmer inte alltid med efterfrågan hos allmänheten” sa Karen Nowé Hedvall, lektor på Högskolan i Borås och tog upp källkritik som exempel, alltså att besökarna inte använder bibliotekariernas källkritikkompetens.
6. Rundgång i debatten. ”Det går runt, runt, runt” suckade en erfaren biblioteksprofil. ”Det är samma frågor som lyfts och diskuteras år efter år” konstaterade en annan rutinerad bibliotekarie. Bemannade skolbibliotek, digitala frågor och biblioteket som samhällets sista öppna utpost har stötts och blötts i många år. Frustrationen i publiken anades även på programpunkten ”Så går vi från ord till handling” om den nya nationella biblioteksstrategin. ”Vi får laga efter läge” sa Kajsa Ravin, generalsekreterare på Kulturrådet (och att göra det är heller inga nyheter för landets bibliotekarier). Men även om Bokmässans mer luttrade besökare längtade efter nyheter sa de ändå sig vara väldigt glada över att vara tillbaka i minglet efter pandemin.
