– Vad ett eventuellt regeringsskifte kan innebära kan man egentligen bara sia om genom att titta på vad de borgerliga partierna vill med kulturpolitiken. Och av erfarenhet behöver det inte vara samma sak som faktiskt inträffar.
Med det sagt så gissar Sofia Lindström Sol att vi över lag kommer få se mindre fokus på jämlikhet i tillgång till kultur och en större orientering mot att rätt kultur får stöd om det borgerliga blocket vinner valet.
– Vad som är ”rätt” kultur avgörs av den ideologi som partierna står för.
Hon tillägger att det samtidigt finns en stark korporativistisk tradition i Sverige, med idealet att det är konst- och kulturfältet som avgör frågor om kvalitet och relevans som underlag för vem eller vad som ska få stöd.
– Här finns viss politisk ambivalens, tycker jag, vilket egentligen är helt naturligt. Kulturpolitiken i sin kärna är en balans mellan att se kulturen som ett medel och ett mål.
Så vad kan ett maktskifte betyda rent konkret för kulturpolitiken?
– Den stora skiljelinjen mellan blocken gäller public service. Där L, V, MP, S, och C vill se en ”bred public service i allmänhetens tjänst” vill SD, M, och KD att public service ska ha ett “smalare, vassare uppdrag.”
Sofia Lindström Sol säger vidare att L och MP vill grundlagsskydda public service för att minska risken av politisk styrning, och att det är ganska långt ifrån att vilja begränsa public service.
– Det ska bli spännande hur L, SD, M, och KD kommer göra upp där. Över lag skulle jag säga att L ligger närmare det rödgröna blocket än det konservativa blocket rent kulturpolitiskt.
Finns det någon annan sakfråga där det skiljer sig stort?
– Det borgerliga blocket vill också se en litterär kulturkanon. De är överens om att detta ska överlämnas till litteraturexperter, och respekterar i just denna fråga därför armlängds avstånd. Det är möjligt att vi får se en sådan utvecklas inom denna mandatperiod.
Vad var kännetecknande för den senaste borgerliga regeringens kulturpolitik, vad kan tänkas komma tillbaka?
– Sist vi hade en borgerlig regering, 2006–2014, fick vi en ny kulturutredning och nya kulturpolitiska mål. Då slopades målet om att motarbeta ”de skadliga effekterna av kommersialiseringen”. SD vill se omarbetade kulturpolitiska mål, då får vi kanske en ny kulturutredning.
– Vid den senaste borgerliga regeringen sjösattes kultursamverkansmodellen, det var 2011. Vid en borgerlig valseger ser vi nog en starkare decentraliseringstrend med ytterligare ”frihet” från staten för kultursfären. M är också det enda partiet som fortfarande pratar om kulturens betydelse för jobb och tillväxt. Men problemet är att vi utbildar långt fler konstnärer än vad som finns jobb. Det existerar knappt en marknad att vara fri i.
Vad kan SD:s ideologi ha för inverkan på den borgerliga kulturpolitiken?
– SD har ju i en tidigare skuggbudget aviserat att de vill minska statliga anslag till bildningsförbunden med en miljard, det vill säga hela den budget som ges till bildningsförbunden. Det skulle innebära en stor förändring i svensk kulturpolitik eftersom den alltid stått på tre ben: kultur, medier och folkbildning.
Vad tänker du om det?
– Detta förbryllar mig något som kulturpolitisk forskare, eftersom bildningsrörelserna är sådan viktig del av svensk kulturhistoria, och är på så sätt ”typiskt svenska”. Jag skulle gärna vilja förstå bättre hur tankarna har gått där.
DIK:s medlemmar arbetar bland annat på museer, bibliotek och arkiv. Finns det några förändringar där som kan komma med ett maktskifte?
– SD har i sina kommunala kulturpolitik gjort vissa överträdelser mot armlängdsprincipen, det vill säga principen om att politiker inte lägger sig i kulturens innehåll. Detta har framför allt gällt biblioteken, men jag tror vi kan få se något liknande vad gäller kulturskolorna, åtminstone retoriskt.
– SD vill också se att institutioner får mer egenbestämmande över medel genom en reform som de kallar öppna museer. ”Det kan vara till fri entré, digitalisering av innehåll eller lokalanpassningar”, säger deras kulturpolitiske talesperson.
Är det något museerna kan styra?
– Anpassning av lokaler ligger under lagstiftning och är inte något museerna kan välja. Digitalisering av innehåll är kanske inte heller något som enskilda museer ska besluta om, dessutom är det dyrt.
SD har även aviserat en önskan om att ”lägga ned” Världskulturmuseet i Göteborg. Vad ger det för signaler?
– Jag kan bara gissa att det finns en kulturpolitisk ambition att våra institutioner inte ska förmedla kunskap om andra kulturer, utan främst utbilda medborgarna i den svenska kulturen.
