– Det känns fortfarande overkligt att få betalt för något som är så roligt.
Om ungefär 15 år kommer ett snabbtåg svischa fram här. Den passagerare som spanar ut genom fönstret kommer att se ett böljande kulturlandskap rusa förbi; en liten sjö som varit en havsvik, en å som ringlar fram intill en kulle som sluttar svagt mot söder.
Ett bra ställe för en järnåldersbosättning, tänker kanske passageraren ifråga. Hen är rätt ute i så fall. Här, vid Sille utanför Vagnhärad i Sörmland, finns sedan tidigare ett 40-tal forngravar kartlagda och dragningen av Ostlänken gör att länsstyrelsen har bestämt att ett större område ska undersökas.
Miriam Erkell har varit på plats sedan slutet av augusti och är utan konkurrens den mest oerfarna i arbetslaget. Tretton dagar – så lång är hennes samlade arbetslivserfarenhet av arkeologiskt fältarbete.
– Det är så mycket jag inte vet, men jag lär mig varje dag och frågar ständigt mina duktiga arbetskamrater. I förra veckan hittade jag en dräktnål som kan vara från järnåldern och i morse grävde jag fram något som jag trodde var keramikskärvor. Jag blev så himla glad när en kollega bekräftade att det verkligen var keramik, säger hon och visar upp någonting som ser ut som en vanlig jordklump.
Många arkeologer är äldre, därför behövs påfyllning med yngre krafter, säger Louise Evanni, som leder förundersökningen i Sille som är en del av Ostlänken.
Foto: Rickard Kilström
Under sommaren stod det klart att uppdraget att gräva vid Sille hade gått till Arkeologerna, en av landets ledande utförare av arkeologiskt arbete. Vanligtvis anställs bara personer med fälterfarenhet, men med en sällan skådad hausse i branschen står dörren på glänt även för nybakade studenter.
– Det är klart att det var lite nervöst, men i början av augusti fick jag besked att jag skulle få vara med i Sille. Hittills har det varit helt fantastiskt. Dels är det skönt att plugget är klart och att jag nu har fasta tider och lediga helger. Dels är det härligt att vara ute hela dagarna och jobba fysiskt. De första dagarna hade jag grym träningsvärk.
Breda vägar och människooffer
Här är tre högintressanta arkeologiska undersökningar längs Ostlänkens sträckning:
- Bådstorp. Ett vikingatida gravfält norr om Norrköping har undersökts för att ge plats åt ett stickspår till Ostlänken. Sammanlagt har man påträffat cirka 150 gravar där de döda har kremerats och placerats i keramikkärl med tillhörande gravgåvor.
- Ströja. Vid dessa arkeologiska undersökningar utanför Norrköping har man hittat lämningar efter en storgård samt en handelsplats från tiden 450–1000 e.Kr. Lämningarna, som visar att Ströja var en central plats med långväga kontakter, innefattar stora hallbyggnader, offerplatser, handelsområde, ett stort antal föremål (till exempel guldgubbar, glasbägare och flera så kallade sceattas, handelsmynt från 700-talet) samt spår av människooffer.
- Resebro mosse. Platsen, där den minst åtta meter breda huvudvägen mellan Norrköping och Linköping passerade, undersöktes 2021 och en komplettering av fjolårets undersökning pågår nu. Mycket tyder på att vägbanken byggdes redan under bronsåldern och var i bruk in på 1600-talet. Intill har flera gravanläggningar från brons- och järnåldern undersökts.
Alla dagar är dock inte perfekta för utomhusarbete. Tidigare i veckan föll ett massivt regn, vattenpölarna växte och leran fastnade under stövlarna.
– Vi försökte gräva vidare men det gick inte. När du inte ser var du trampar är risken stor att du skadar fornlämningarna. I stället satt jag i boden och hade möte i Teams och förde över data från gps:en till datorn, berättar Miriam Erkell.
Nu har marken torkat och med en metalldetektor i ena handen vandrar Miriam Erkell bort mot ett schakt på höjden stort som en tennisplan där en boplats från yngre järnåldern har legat. Fynden är markerade med gula pinnar. Hon pekar ut spåren av en eldstad, keramikrester, djurben och ett par stolphål.
– Läget på krönet av en svag södersluttning är perfekt för en bosättning. Någonstans i detta virrvarr kan det gömma sig ett hus eller annan byggnad, förklarar Miriam Erkell.
Strax intill skrapar Louise Evanni försiktigt fram ett avlångt föremål intill det som antagligen var eldstaden. Hon är platschef och leder förundersökningen vid Sille och nyfikna kolleger har samlats i en ring och undrar om det möjligen kan vara ett människoben.
– Nä, det är förmodligen ett djurben, jag skulle gissa på ko eller häst, säger hon.
Uppdraget från länsstyrelsen är att utforska och beskriva lämningarna på platsen inför en framtida slutundersökning. Under tre månader ska som mest åtta arkeologer ta reda på om det finns ytterligare gravar, kartlägga bosättningen och undersöka en medeltida väg som kan gömma en ännu äldre väg under.
Att få tag på utbildade arkeologer var inte helt enkelt, berättar Louise Evanni.
– Den här gången lyckades vi, men framöver kommer det bli ont om folk när flera stora undersökningar drar i gång. Många arkeologer är äldre och vi måste börja tänka på återväxten. Därför är det viktigt att få in unga människor som Miriam, säger hon.
När förundersökningen är över blir det med största sannolikhet en slutundersökning då man gräver ut och dokumenterar samtliga fynd. Miriam Erkell hoppas att hon då ska få återvända till Sille.
– Det skulle vara härligt att få avsluta arbetet, att få vara med från ax till limpa.
Slutundersökningen ligger dock flera år fram i tiden. Närmast väntar en vinter då en ung och oerfaren fältarbetare inte kan räkna med några uppdrag, men till våren hoppas Miriam Erkell få vara med vid någon annan utgrävning längs Ostlänken.
Målet på sikt är att hacka, skrapa och metallsöka sig fram till en fast anställning.
– Även om arbetsmarknaden är bättre än på länge så dräller det ju inte av fasta tjänster. Rådet jag har fått av erfarna kolleger är att ha is i magen och jobba på och jobba hårt.
”Det hade varit spännande att få vara med på den stora stenåldersutgrävningen i Motala 1999.”
Miriam Erkell
Ålder: 24 år.
Yrke: Arkeolog.
Arbetsplats: Sille järnåldersgravfält i Trosa kommun, en förundersökning med anledning av bygget av Ostlänken.
Utbildning: Kulturarvsstudier med arkeologisk inriktning, masterexamen i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Bästa arbetsverktyg: Hackan.
Drömutgrävning: ”Det hade varit spännande att få vara med på den stora stenåldersutgrävningen i Motala 1999.”
