Det är onsdag förmiddag på biblioteket i Höör. Lite mulet. Riktigt läsväder.
Yvonne Collovin gör sig redo att köra ut med en trave talböcker till Dorothy Rekasi, en av bibliotekets Boken kommer-låntagare.
De som är äldre, långvarigt sjuka, har en funktionsnedsättning eller håller på att återhämta sig från en sjukdom eller skada kan få hjälp av Boken kommer.
– Det är en demokratisk tanke att alla ska ha litteratur tillgänglig, även om man inte kan ta sig till sitt bibliotek av något skäl, säger Yvonne Collovin.
Hon är storköksföreståndaren som efter några år som husmor på Svenska kyrkan i London flyttade hem till Sverige och skolade om sig till bibliotekarie.
Först var det näring för kroppen som gällde, nu är det näring för själen.
–Jag hade turen att komma hit till Höör under utbildningen. När det blev en tjänst ledig sökte jag den, säger Yvonne Collovin.
Det var 2007. Då var redan hennes parhäst Inga-Lena Örn på plats sedan något år.
– Vi har kamperat ihop så länge nu att vi blivit som ett strävsamt gammalt par, säger Yvonne Collovin.
Det är dags för Yvonne Collovin att köra hem till låntagaren Dorothy Rekasi med talböcker.
Foto: Nicklas Nordström
Rummet de huserar i är trivsamt stökigt. Här förvaras böcker på alla möjliga sätt: på golvet, på skrivborden, på hyllorna och i plastlådor.
Hur länge Boken kommer har funnits i Höör är det svårt att svara på. Men det är länge.
Biblioteket har i alla fall ett trettiotal Boken kommer-låntagare. Yvonne Collovin och Inga-Lena Örn turas om att köra hem med böcker till dem. Det är oftast helt vanliga böcker och talböcker, men ibland är det böcker med stor stil och även lättlästa böcker.
Jobbet är inte bara kulturellt, det sociala är minst lika viktigt.
–Det är en oerhört tacksam syssla det här. Man lär känna väldigt trevliga människor och har ett litterärt utbyte, säger Yvonne Collovin.
Inga-Lena Örn håller med.
”Det kan vara så att vårt besök är den enda sociala kontakt de har på en dag.”
–Det är så speciellt att vi får komma hem till människors hus. Det kan vara så att vårt besök är den enda sociala kontakt de har på en dag. Flera låntagare har sagt att vi är de enda som kommer hem till dem för att de vill att vi ska komma. Andra kommer för att de måste, för att hjälpa till med maten eller något.
Inga-Lena Örn minns den första Boken kommer-låntagaren hon besökte.
–Jag fick väga hennes katt. Katten skulle ha avmaskningsmedel, men tanten gick väldigt dåligt och kunde inte få tag i katten. Då sa jag att ”det kan jag göra”.
–Ja, ibland får vi såna specialuppdrag, säger Yvonne Collovin.
– Vi har även hjälpt till med strumpor.
– Och ställt om klockor.
– Och trätt en massa nålar.
Men det är trots allt läsande och litteratur som är huvudsysslan för Boken kommer. För de låntagare som vill ha talböcker finns det cirka 130 000 titlar att välja mellan. De är möjliga att ladda ner från Myndigheten för tillgängliga mediers hemsida.
Det är nästan alltid Yvonne Collovin och Inga-Lena Örn som väljer ut läsningen, baserat på vad låntagarna har lånat innan.
– Vi försöker vidga vyerna och få dem att upptäcka nya böcker.
De flesta låntagarna är kvinnor, men det finns även en och annan man. De vill oftast läsa historia.
– Här är en man som precis börjat läsa talböcker. Han är inne på Herman Lindqvist och Gunnar Wetterberg. Men vi ska nog kunna omvända honom, säger Inga-Lena Örn med ett snett leende.
Hur gör du då?
– Jag kanske börjar med att peta in en historisk roman. Sedan går man vidare och lägger till en historisk deckare. Sedan kastar man plötsligt in något helt annat som de inte hade väntat sig att tycka om. Och sedan läser de plötsligt allt.
–Det är så vi jobbar, skrattar Yvonne Collovin och går för att hämta ytterkläderna.
För nu är det dags att köra hem med böcker till Dorothy Rekasi.
– Hon är så rolig, alltid så positiv. Det är alltid så bra att vi kommer, säger Inga-Lena Örn.
Yvonne Collovin och Inga-Lena Örn är radarparet som sköter Boken kommer-verksamheten i Höör.
Foto: Nicklas Nordström
När vi kommer fram har paret Dorothy och Gabor Rekasi förberett fika. Yvonne Collovin brukar säga nej till kaffe, men gör ett undantag i dag.
– Nu ska vi se vad jag plockat ihop för böcker till dig idag, säger Yvonne Collovin och lägger traven med böcker på bordet.
– Här är en bok av Mark Levengood med lite kåserier.
– Ja, det är en fin man.
– Här är en av Pilcher, och så valde jag en av Ester Blenda Nordström. Och så tog jag faktiskt en deckare, fast jag vet att du inte vill ha det. Men den här tror jag du kan gilla.
Efter ytterligare en halvtimmes småprat säger Yvonne Collovin tack för idag. Vi sätter oss i bilen och rullar iväg.
Yvonne Collovin konstaterar att jobbet är fantastiskt roligt.
”När vi förlorar någon av våra låntagare som vi gått till i flera år och byggt upp en vänskap med. Det är så sorgligt.”
Men det finns en tragisk sida.
– Det är när vi förlorar någon av våra låntagare som vi gått till i flera år och byggt upp en vänskap med. Det är så sorgligt. Vi lär ju känna dem rätt väl.
-Då är det bra att jag och Inga-Lena har varandra och kan prata om det. För det är tungt. Det är den enda nackdelen med det här jobbet.
Boken kommer
Boken kommer-verksamheten är vanligt förekommande i Sverige, enligt Jenny Lindberg, forskare vid Bibliotekshögskolan i Borås. En majoritet av landets kommuner erbjuder tjänsten i någon form, även om den kan vara organiserad på olika sätt. Det är till exempel inte alltid en bibliotekarie som levererar böckerna till låntagaren; de kan också lämnas ut av vaktmästare, bokbuss, volontärorganisationer eller skickas per post.
Boken kommer är inspirerad av liknande verksamhet i Nordamerika som Bengt Holmström, senare stadsbibliotekarie i Malmö, intresserade sig för under sina studier i USA. Han såg till att Malmö stadsbibliotek blev först i Sverige med en organiserad Boken kommer-verksamhet 1955.
