DIK: Hamnar kulturen i fel händer kan det gå riktigt illa

Förbundsordförande Anna Troberg säger att politiska företrädare allt oftare försöker gå in styra kulturen. Hennes stora farhåga inför valet i höst är en kulturminister som inte tror på en fri kultursektor och armlängds avstånd.

Anna Troberg - DIK
Foto: Stina Gullander

Anna Troberg är förbundsordförande för DIK sedan år 2017.

Foto: Stina Gullander

Kulturarbetare kan vänta sig fler angrepp från landets högerextrema grupper, enligt stiftelsen Expo. Hur ser situationen ut för DIK:s medlemmar i dag?

– Det är här en fråga som DIK följt i många år. Framför allt har vi fått rapporter om att det förekommer inom musei- och bibliotekssektorn. Det kan handla om att man försöker påverka vilka föremål som ska vara med i en utställning eller vilka böcker som ska eller inte ska tas in, säger Anna Troberg.

– Vi gör också regelbundna arbetsmiljörapporter inom bibliotek och museum där vi frågar om man upplevt politisk påverkan. Det har ökat litegrann på senare tid, men inte jättemycket. Men nu är det valår och då är vi rädda att det kommer öka mer i samband med att det politiska klimatet hårdnar.

Vad kan det leda till?

– Till exempel är många bibliotek vallokaler. Under tidigare val har vi sett riktigt hotfulla situationer och mejlkampanjer när personer med ytterhögerpolitisk övertygelse upptäckt att bibliotek har en regnbågshylla, de har pekat på att vallokaler inte får har några politiska symboler.

Politisk påverkan, det kan förstås vara från olika håll?

– Min upplevelse när jag pratar med medlemmar är att just hot och hat främst kommer från yttersta högern.

Vad gör DIK åt den här situationen?

– Arbetsmiljörapporterna är viktiga. Sedan jobbar vi mycket med frågan om armlängds avstånd därför att vi ser att politiska företrädare blir mer och mer orädda i att gå in och försöka styra. Även mindre påtryckningar kan få stor effekt.

Hur, konkret, jobbar ni med armlängds avstånd?

– När jag är ute i landet pratar jag med lokalpolitiker, men framför allt är det med ledamöterna i riksdagens kulturutskott och med relevanta ministrar som vi pratar. Vi lyfter alltid fram att kulturen ska vara fri och politiskt oberoende, att det är kompetensen hos personalen som ska avgöra utbudet. Vi försöker också förmedla de erfarenheter och den oro som våra medlemmar har.

Vilka kompetenser och resurser förfogar DIK över när det gäller den här utvecklingen? Är de tillräckliga?

– Vi har specialkompetens när det gäller arbetsmiljö och hur man som lokalfacklig ska jobba med sin arbetsgivare. Sedan har vi ett samarbete med Expo med seminarier så att de medlemmar som vill ska kunna få den kunskapen.

I Norrköping ville en sverigedemokratisk kommunpolitiker stryka skrivelsen om armlängds avstånd i stadsmuseets uppdragsbeskrivning. Hur ser du på det?

– Olika partier tycker olika saker om kulturen, men ett parti skiljer ut sig med att vilja styra kulturen väldigt hårt mot vad de uppfattar som svenskt. Och det går emot allt som DIK tror på, det är inte förenligt med armlängds avstånd att försöka styra kulturen på det sättet.

Vad kan det här leda till för den enskilde medarbetaren?

– Har man en kommunpolitiker som går emot lagen samtidigt som man har en ramlag att förhålla sig till hamnar man i kläm. Det blir omöjligt ur ett arbetsmiljöperspektiv.

DIK har som policy att inte bjuda in Sverigedemokraterna till publika samtal. Hur kommer det sig?

– Det är en policy vi har haft länge. Vi upplever att de står så långt ifrån vår syn på den fria kulturen och de behov som det demokratiska samhället har, men också de behov våra medlemmar har på sina jobb, att vi inte ser poängen att prata med dem.

Kan ni inte föra en dialog ändå?

– Vi ser inte att en dialog skulle vara fruktbar eftersom deras kultursyn är så extremt stick i stäv med att våra medlemmar ska kunna göra ett bra jobb i enlighet med lagen. Vill man ha ett seriöst samtal måste man också bjuda in seriösa aktörer. Det är helt uppenbart att de inte har respekt för den kultursyn som vi i demokratins Sverige har kommit överens om. Att de har andra politiska mål än att främja den fria kulturen.

Vilket stöd har DIK:s medlemmar rätt till om de möter hot och hat?

–  Arbetsgivaren har alltid ett arbetsmiljöansvar där det ingår att ha handlingsplaner för den här typen av situationer, men också att följa upp och ge stöd vid behov. Och det ansvaret har arbetsgivaren oavsett om det finns ett kollektivavtal eller inte.

Om den politiska kartan ritas om i höst, vilka scenarier ser du framför dig?

– Min stora farhåga, som jag vet att många medlemmar delar, är att kulturministerposten säljs bort till partier som inte bör ha den posten när man sitter i förhandling för att bilda en koalition. Efter det här valet eller nästa. Kulturpolitiken har offrats på det här sättet i kommunpolitiken och det är en tydlig indikation på hur det kan gå på ett riksplan. Vi vet att de på yttersta högerkanten vill ha skolpolitik och kulturpolitik, att de vill använda kulturen som verktyg för att föra fram sin världsbild.

Vad händer då?

– Om vi får en kulturminister som inte tror på grundprinciperna om den fria kulturen och armlängds avstånd, det vore katastrofalt. Hamnar kulturen i fel händer kan det gå riktigt illa. Kulturvärlden måste mobilisera innan det är för sent.

Ämnen i artikeln:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev


Annons:

Kraven på kommunikatörerna

Annons:
DIK annons
Annons:

Aktuella ämnen:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Varje vecka skickar Magasin K ett nyhetsbrev med veckans viktigaste artiklar från tidningen och andra tips. Medlemmar i DIK får automatiskt nyhetsbrevet. Är du inte medlem så anmäler du dig till nyhetsbrevet här.