– För oss är det viktigt att visa att vi kan reagera, att även vi kan ta plats i samtiden.
Johanna Fries Markiewicz ser ut över landskapet av fotografier, som sedan ett par dagar hänger i entréhallen på hennes arbetsplats. Här finns bilden av grannarna som städar upp på sin gata. Räddningsarbetarna som söker i bråtet från ett demolerat bostadshus. Kvarlämnade kastruller i nygrävda skyttegravar. Och så bilden på en svart bil med ordet ”barn” på ukrainska skrivet på ett fasttejpat papper på framrutan. Bredvid, ett skotthål.
– Det är starka bilder. Men förödelsen är enorm och det måste vi berätta, säger Katinka Ahlbom.
Hon är i grunden konstnär men har också en bibliotekarieexamen, numera chef för Kungliga bibliotekets (KB) enhet för samlingsförmedling. För drygt femton år sedan jobbade hon med bibliotekets bildsamlingar och där träffade hon konservatorn Johanna Fries Markiewicz, som sedan gick till Riksarkivet där hon i dag är chef för Enheten för bevarandeteknik och konservering.
Under hösten år 2021 lånade Riksarkivet ut ett dokument till Ukraina som ställdes ut i Sofiakatedralen i Kiev i samband med att landet firade 30 år av självständighet. Johanna Fries Markiewicz var kurir och under resan mötte hon representanter från olika ukrainska museer, bland annat Museum of the History of Ukraine in the Second World War.
Museet har som uppdrag att skapa förståelse för kriget som tillstånd, diskutera strategier för hur krig kan undvikas samt säkra källorna till den ukrainska historien. När Ryssland invaderade Ukraina i februari var museet också snabbt med att dokumentera förstörelsen, det humanitära lidandet och de militära spåren. Man samlade in föremål, genomförde intervjuer och fotograferade.
– Krig är ett tillstånd som förändras hela tiden. Museet har lagt otroligt mycket krut på den här dokumentationen, säger Katinka Ahlbom.

Katinka Ahlbom och Johanna Fries Markiewicz på plats i utställningen som visas i Riksarkivets lokaler fram till 30 september.
Foto: Rebecka Gordan.
En viktig del av arbetet kom att handla om Kievs norra förorter. Fotografierna blev ögonblicksbilder av miljöer som i många fall snart kom att städas, rensas och återtas. Efter en tid kontaktade museets direktör Yuuri Savchuk sin svenska kollega Johanna Fries Markiewicz som i sin tur ringde upp Katinka Ahlbom. Resultatet blev utställningen Krig: fotodokumentation från Kievs norra förorter, med ett urval av de drygt 3000 digitala fotografier som de ukrainska kollegorna skickat.
Ett av huvudspåren är människans drivkraft att röja upp och ta tillbaka det som är hennes, det som förstörts. Ett annan del fokuserar på vad de ryska trupperna lämnat efter sig, som skyttegravar, krigsmateriel och nedstökade bostäder. Bilder som bara var en till två månader gamla när utställningen öppnade 31 maj.
– För mig som konstnär känns det naturligt att vara så snabb, men på de institutioner vi jobbar är processerna vanligtvis långsammare. Det är i grunden en bra sak, för det är viktigt att det blir rätt, men jag är också glad att vi på det här sättet har kunnat ta ställning för Ukraina, säger Katinka Ahlbom.
Precis som Katinka Ahlbom understryker Johanna Fries Markiewicz att utställningen representerar ett ovanligt samarbete mellan de två myndigheterna, men också en möjlig väg framåt.
– Vi samverkar såklart kring stora frågor som digitalisering, men att jobba praktiskt ihop på alla olika nivåer som vi gjort här ger mycket. Jag tror att vi behöver förstå varandras verksamheter för att göra ett bra jobb, säger hon.



Efter sommaren kommer också Riksarkivet och KB anordna ett gemensamt seminarium om arkivens och bibliotekens roll för bevarande av kulturarv och värnande av demokrati i särskilt utsatta krissituationer som krig. KB har också startat en blogg som handlar om Sveriges och Ukrainas gemensamma historia.
– Att uttrycka stödet är viktigt. Vi vet att för dem i Kiev betyder det mycket att vi stöttar och gör det vi kan. En fysisk utställning ger dessutom människor tillfälle att träffas och samtala, och det tror vi behövs, säger Johanna Fries Markiewicz.
Sedan öppningen har ett flertal ukrainare besökt utställningen på Kungsholmen i Stockholm. En trappa ner har Johanna Fries Markiewicz och hennes kollegor också ställt i ordning ett rum med handlingar från arkiven med koppling till Ukraina, bland annat Filip Orliks konstitution från år 1710. Den är världens första konstitution som utgår ifrån en maktfördelningsprincip, men pekar också ut Ukraina som land.
– När vi ser fotografierna från Kiev känner vi en chock, men för ukrainarna som kommer hit är det väldigt nära, som ett ingrepp på deras person, säger Johanna Fries Markiewicz och tillägger:
– Då blir besöket på nedervåningen mer vilsamt. Det är en plats med historiska dokument som, i motsats till vad Ryssland hävdar, visar att Ukraina funnits långt tillbaka i historien och att detta finns dokumenterat i arkivhandlingarna.