Lårben, överarmsben, skenben, vadben och närmare 200 andra ben i olika skick, former och storlekar. Hon står böjd över arbetsbordet i laboratoriet och sorterar och analyserar. Detta är vad som återstår av den människa som begravdes på en kyrkogård för ungefär 700 år sedan.
En man i det här fallet. Tänderna vittnar om svält och näringsbrist i barndomen, men inget tyder på att han gick en våldsam död till mötes.
– Nej, han verkar inte ha varit utsatt för ett trauma. Några revben är visserligen brutna, men det handlar förmodligen om en olycka.
Clara Alfsdotter är arkeolog och osteolog vid Bohusläns museum i Uddevalla. Hon är dessutom väl bevandrad i forensisk (kriminaltekniskt) arkeologi och forskar om mänsklig förruttnelse i gränslandet mellan rättsmedicin och arkeologi.
Intresset för det förgångna väcktes redan på högstadiet. En kunnig och entusiastisk lärare fick henne att förstå att historia inte bara är en massa epoker och händelser staplade på varandra, utan en kedja där dåtid, nutid och framtid hänger samman.
– Jag valde att studera arkeologi i Lund även om jag hade ganska oklar bild av yrket. Det var framför allt möjligheten att kombinera fysiskt och intellektuellt arbete som lockade, berättar Clara Alfsdotter.
Tidigt stod det klart att hon gjort rätt val. Intresset för människokroppens anatomi och mekanik fick henne att bygga på sin utbildning med osteologi, läran om skelettens ben. Sedan dess är det samspelet mellan kroppslighet och det omgivande samhället som intresserar henne.
Bland alla Clara Alfsdotters uppdrag är det ett som sticker ut. Under flera år har hon varit ansvarig osteolog vid utgrävningarna vid Sandby borg på sydöstra Öland, en av Sveriges mest kända fornlämning som har rönt stor uppmärksamhet även internationellt.
Här, i den förfallna fornborgen på sydöstra Öland, hittades 2011 spår av en brutal massaker där invånarna dödades under senare delen av 400-talet. Kropparna, som låg gömda ett par decimeter under marken, hade lämnats utan vare sig begravning eller likbål. Mängden värdefulla föremål som hittades skvallrar om att målet var massmord och utrotning snarare än rån och plundring.
– Sandby borg är en väldigt speciell plats där människor och föremål lämnats orörda och kan berätta om ett intensivt ögonblick för 1500 år sedan. Eftersom de flesta kvarlevor som vi osteologer arbetat med har legat i gravar så krävde scenariot i Sandby borg andra kunskaper för att kunna förstå hur de avlidna har hanterats och vad som kan förväntas när en avliden lämnats ovan mark. Vi saknade helt enkelt kunskap om hur människokroppen ruttnar ovan jord och hur det påverkar skelettet, berättar Clara Alfsdotter.
Den kunskapsluckan bestämde hon sig för att fylla och började forska om varför kroppar som ruttnar i olika utrymmen faller isär på olika sätt. 2016 fick hon en gästforskarplats vid Forensic Anthropology Center i Texas, en av sju så kallade ”human decomposition facilities” i USA där mänsklig nedbrytning och förruttnelse av frivilligt donerade kroppar studeras.
Clara Alfsdotter undersöker vad som händer när ett lik bryts ned ovan mark såväl som i kista och vilka faktorer som spelar in i processen. Det kan handla om allt från tid, temperatur och fuktighet till insekter, djur och olika kroppsegna faktorer som vikt, muskelmassa och fett.
Din arbetsmiljö skiljer sig från de allra flestas. Hur är det att jobba med människokroppar i olika stadier av förruttnelse?
– Det är klart det tar ett tag att vänja sig vid syner och lukter. Men när du är intresserad av den kunskap du kan få blir du helt fokuserad på uppgiften. Att vara på ett nedbrytningscenter är faktiskt en rofylld upplevelse, alla kroppar är frivilligt donerade och människorna har dött av hög ålder, säger Clara Alfsdotter.
”Att vara på ett nedbrytningscenter är faktiskt en rofylld upplevelse.”
Tillsammans med rättsläkaren Anja Petaros har hon använt kunskaperna från Texas för att studera hur människokroppar bryts ned utomhus i Sverige. En första region av sex har kartlagts och målet är ett material som täcker hela landet och tar hänsyn till klimat, geografi, flora, fauna och vattensort.
– Vi har redan blivit kontaktade av polisen. Det kan till exempel handla om en försvunnen person som legat i vatten i ett visst antal år. Då vill polisen veta vad de ska leta efter och vad det kan förväntas hitta, vilket påverkar deras sökmetoder.
Forensisk arkeologi kopplar samman arkeologin med rättsmedicin och brottsplatsundersökningar. Clara Alfsdotter skulle gärna se ett utökat samarbete både med Rättsmedicinalverket för att utveckla ett standardförfarande kring skelettärenden och med polisen för att bättre tolka och förstå en brottsplats.
– Det krävs till exempel en hel del träning för att känna igen brända ben, särskilt när de är blandade med möbler, väggar och textilier. När polisen har undersökt till exempel en husbrand kan man tänka att en osteolog nog skulle behövas. Vi är ju drillade i att hitta fragmentariskt benmaterial, vilken art de kommer från och hur många individer det rör sig om.
