Vad är tid?
Det finns många svar, beroende på perspektiv.
Om man söker upp synonymer, finns ord som ”klockslag”, ”datum”, ”period” och ”epok”. Ordet ”tid” kan bindas samman med andra ord, till exempel ”alltid”, ”framtid” eller varför inte den vackra fackliga formuleringen ”avtalad tidpunkt”.
Det finns en rad olika filosofiska resonemang på tidsbegreppet. Aristoteles uppfattade ”tid” som ett mått på rörelse, såsom solens rörelse på himlen. Isaac Newton fastslog att det finns två typer av tid: dels en som saknar relation till något yttre, utan är något mekaniskt och absolut, dels en som är allmän och relativ som ett förnimbart yttre. Sigmund Freud ansåg att tid är ett arbetsbegrepp för förändring av olika psykologiska faktorer.
I en facklig kontext är ”arbete” och ”tid” intim. För att referera till den klassiska marxistiska förståelsen av begreppsförhållanden, blir en tes och en antites = syntes. Tillsammans blir ”arbete” och ”tid” = ”arbetstid”.
Ja, som ni märker. Den återkommande punkten är att tidsbegreppet är socialt konstruerat. Likaså är normen om 40 timmars arbetsvecka. Det är ingen naturlag att människan ska jobba 40 timmar i veckan, det är en struktur som vi människor själva har skapat och därmed kan förändra.
Arbetstidsförkortning har genomförts förut. Sverige har tidigare gått från 48 timmars arbetsvecka som norm till 40 timmars arbetsvecka. Det var en brokig utvecklingsprocess som på allvar påbörjades mot slutet av 1950-talet och gick i mål i början av 1970-talet genom avtal, förhandlingar och slutligen lagstiftning. När målet om 40 timmars arbetsvecka som norm till slut blev verklighet, var de allra flesta fackförbund överens om att arbetstidsförkortning var något som skulle fortsätta att bedrivas.
Det finns all anledning att återuppta och offensivt bedriva frågan om arbetstidsförkortning idag.
Arbetstidsförkortningen blev en central reform för att modernisera arbetslivet. Det ledde till en rad effektiviseringar, stressen och sjukfrånvaron minskade rejält och så mycket mer.
Men inte bara det.
Hos arbetarrörelsen fanns en djuplodad insikt om att tidsbegreppet var relaterad till frihetsbegreppet. Att frigöra mer fri tid åt den arbetande människan innebar att man fick handlingsutrymme att utforma sitt eget liv.
”Tid” kan alltså ses som en fråga om makt. ”Tid” kan ses som en form av kapital och hur vi ”spenderar” den.
Det finns all anledning att återuppta och offensivt bedriva frågan om arbetstidsförkortning idag med siktet på 30 timmars arbetsvecka. Det vore dock olyckligt om de tyngsta argumenten bottnade i att det enbart handlar om tekniska justeringar inom ramen för det befintliga systemet.
Arbetstidsförkortning har historiskt sett handlat om strävan efter att få äga sin egen tid, och därigenom makten att utforma sitt eget liv. Det är i den insikten som kampen bör ha som utgångspunkt. Är det livets mening att jobba 40 timmar i veckan?
Filip Hallbäck, aktiv i DIK Student.
