Både Biblioteksföreningens generalsekreterare Karin Linder och DIK:s ordförande Anna Troberg har sedan tillträdesförbudet först kom på tal, varit starka motståndare till lagen. Efter att många av DIK:s medlemmar visat sig sympatisera med lagen har DIK tvingats ändra ståndpunkt, med reservation för att man “egentligen” är emot.
Så vad är problemet med lagen? DIK och Biblioteksföreningens motstånd följer två spår: Dels att tillträdesförbud inte löser alla ordningsproblem, dels att man skulle behöva använda integritetskränkande id-kontroller av besökare för att tillämpa lagen.
Att lagen skulle lösa alla ordningsproblem är det ingen som hävdar, och om någon ändå säger det är det bara politisk retorik. För vilken enda åtgärd skulle lösa alla ordningsproblem? Tätare samarbete med skola, fältassistenter och fritidsverksamhet? Alla nås inte av dem. Förstärkt bemanning på biblioteken? Vad hjälper det om de som stökar är 20 stycken? Ännu fler kurser för personalen i konflikthantering och “bemötande”? Visst.
Att bibliotekspersonal skulle behöva legga besökare är en halmgubbe och det vet alla som jobbar på bibliotek. Varje gång jag själv och mina kollegor hanterat återkommande stök har vi lätt tagit reda på namn genom fältassistenter eller våra kontakter på fritidsgården. De som stökar på bibblan stökar ofta någon annanstans också och är redan kända där. Anna Troberg har tidigare menat att om lagen tillämpades skulle bibliotekarier kunna ersättas av vakter som krävde legitimation för att släppa in besökare. Påståendet vittnar om ett avstånd till verksamheten.
I realiteten skulle lagen vara ett av flera verktyg för personalen. I de fall där besökare utgör återkommande problem känns de igen av personalen så fort de kommer in. Skulle de inte göra det ringer man på ordningsvakt som vanligt när det blir stökigt. Med lagen skulle man inte behöva stå och vänta på att det blir kaos, utan istället ringa på vakt direkt, och sedan ägna sig åt sina egentliga arbetsuppgifter.
Einar Ehn-Briem, bibliotekarie i Vällingby.
Karin Linder säger i intervjun med Magasin K att lagen om tillträdesförbud är dålig och inte löser någonting. I stället föreslår hon förutom ovan nämnda samverkan med externa aktörer “ett systematiskt och omfattande arbete för att förbättra miljön”. Den här typen av ospecifika förslag till åtgärder får till och med progressiva bibliotekarier att gilla Morgan Johanssons ganska opportuna utspel.
När Anna Troberg säger att ”tillträdesförbud kan få problemen att flytta till annan plats” vill jag påminna henne om att hon i rollen som DIK:s ordförande företräder just bibliotekspersonalens intressen och inte ”annan plats”.
Einar Ehn-Briem, bibliotekarie Vällingby.