Maria Schedvins rapport från framtiden (Magasin K 2022-03-28) är så huvudet på spiken som det bara går. Jag fortsätter i samma tankespår och funderar över vad som kommer att sägas i framtiden om att det år 2022 fanns ett fackförbund som drev en tävling i skolbiblioteksverksamhet?
Trots att vi har klart för oss att det är politiska beslut och styrning som skapar förutsättningar för att bra verksamhet ska kunna bedrivas. Att rektorers förståelse för skolbibliotekets roll och möjlighet, kommuners politiska vilja att samordna och stötta, samt lagstiftare som är avgörande för om våra elever har likvärdig tillgång till ett skolbibliotek.
Fackförbundet, alltså en organisation som ska ta tillvara medlemmarnas intressen och driva frågor om lön och villkor, arbetsrätt och kompetensutveckling, har valt att under flera års tid lägga kraft och energi på att samla in uppgifter från skolbibliotek och dela ut utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass. När landets skolbibliotekarier är klara med statistiken till Kungliga Biblioteket, en ganska krävande uppgift, är det bara att kavla upp ärmarna, ta nya tag och formulera sig för att kunna ansöka om utmärkelsen.
Vem vill inte få bekräftelse och beröm, efter väl utfört arbete? Det är klart vi blir glada över en prisrosett att lägga i flödet, ni vet en sådan som delas ut inom ridsporten.
Det är klart vi blir glada över en prisrosett att lägga i flödet.
Ja, bekräftelse har vi enkla människor behövt i alla tider och särskilt under 2000-talets första decennier. Då var det fortfarande vanligt med skolbibliotek med så pass låg bemanning att en bibliotekarie kunde ha ansvar för två eller tre skolor med sammanlagt över tusen elever och lärare. Det gällde att gno på, se till att en plan för verksamheten kom till stånd och att lärarna hade tid att samarbeta. Den enda chansen att avancera i yrket var dessutom att byta till jobb med titeln IKT-utvecklare eller webb-ansvarig. Bekräftelse i form av möjlighet att få högre lön eller bättre arbetsvillkor var inte att tänka på när det begav sig. Då fick i stället DIK-rosetten bli en tröst och bekräftelse. När kritiska röster höjdes och fler skolor sökte, valde fackförbundet att skärpa kraven för att nå den åtråvärda utmärkelsen och skapade ett frågebatteri som fick spanska inkvisitionen att blekna. Skolbibliotekarierna kämpade på och tillsammans med rektorerna var de stolta ena året och ledsna nästa när de inte längre fick utmärkelsen trots att inget har ändrats på skolan.
Skolledare kan dra ner tjänster och minska medieanslag från ett år till ett annat, då väger den där rosetten väldigt lite.
Men gav inte utmärkelsen en slags trygghet till de skolbibliotek som fick den? Det skulle vi kunna tro men eftersom det inte fanns tydliga skrivningar i lagtexter och förordningar kunde skolledare dra ner tjänster och minska medieanslag från ett år till ett annat, då vägde den där rosetten väldigt lite. Även kommuner nedrustade eller avvecklade sin skolbibliotekssamordning, trots att alla visste att samordning skapar kontinuitet, möjlighet till erfarenhetsutbyte och samutnyttjande av resurser.
Men de skolor som fick utmärkelsen blev väl till goda förebilder? I slutet av 10-talet och början av 20-talet kom en rad rapporter och utredningar kring skolbiblioteksverksamhet och något som framstod tydligt var att utvecklingen gick alldeles för långsamt. Avsaknaden av styrning och organisation lyftes fram som viktiga faktorer. De goda exemplens tid var förbi, det krävdes något annat.
Genom historien har allt bara blivit bättre för flertalet. Vi hoppas att det är fallet även i frågan om alla elevers rätt till ett skolbibliotek. I den här tänkta framtiden finns jag inte kvar. Kanske har jag återfötts till… ja ska vi tro att jag blir en iller? Vet inte om det är en myt att den biter tills det krasar.
Lotta Davidson-Bask, skolbibliotekarie, en av rösterna bakom Flödet – en podd om skolbibliotek och medförfattare till Klaras och Lottas skolbibliotek.
